Styrka & Strid

Helg sjukt, galet, efter 10 månader så har jag äntligen fått träffa min familj, min kära mor och bror. De är HÄR, Simon ligger bredvid mig och vi snackar musik, precis som vanligt. Mamma är lika underbar som alltid, och hon är så söt när hon försöker prata engelska, det blir lite fel här och där, och det låter som hej-kom-och-hjälp men hon gör sig förstådd. Joakim och Simon har varit lite blyga so far, men det kommer nog.

Jag och pojkarna kom till flygplatsen, och skulle vänta in dem, men det tog inte så lång stund innan jag vände mig om, och där var dem, och det kändes som om det bara hade gått en vecka. Det enda som var annorlunda var att min "lillebror" nu är ett halvt huvud längre än mig, konstig känsla att se upp till han, dock är han lika spinkig som vanligt, hehe. Helt underbart att få krama om dem igen. Familjen betyder mycket, det förstår jag nu.

Det ska bli så kul att visa dem mitt liv, min vardag. Denna veckan blir det DC, sen NY, och sist Orlando, så sjukt awesome!

Nu är jag trött dock, det har varit lite anspänning i och med ankomsten, men nu är de här, och jag har inte kännt mig så här avslappnad på länge.