Wimbledon awaits
Då kan jag med lite störd stolthet säga att jag har sett den största tennistuneringen i hela världen. Det var maffigt, vilken stämning. Det illa var att jag bara upplevde det i 3,5 h. Anledning? En sjukt lång kö...
För det var bara inte jag som hade tänkt gå just den dagen. Jag åkte dit själv, alla andra jobbade. Det gjorde inte så mycket för mig, tycker faktiskt om att göra saker själv för då träffar man så mycket intressant folk. I alla fall hade Jesper, min värdpappa sagt att om jag börjar köa vid 9, så kommer jag garanterat in. Fast när jag började köa så sade funktionärerna att jag antagligen skulle vänta till 5. Jag tog mig en ordentlig funderare men kom ändå fram till att det var min enda lediga dag denna vecka och jag hade inget annat jag skulle göra. Det var bara att sätta sig och låta tiden gå.
Jag träffade två tjejer i kön som blev mitt sällskap, en 30-årig kvinna från Dublin som hade flugit hit endast för Wimbledon samt en 40-åring som ursprungligen kom från Polen men som hade bott i London i 10 år. Efter att ha köat tillsammans i 8h så känner man varandra ganska bra!
Det var inte så farligt att köa som jag trodde. Grejen är att de släpper in de 8000 första, sen tar de inte in fler tills någon går ut. Alltså går det otroligt segt efter det att de släppt in 8000. Att det var otroligt vackert väder gjorde allt enklare. Klockan kvart över fem kom vi in. Då gick mina nya vänner och jag för att ta en Pimms, en mycket klassisk engelsk drink som är ett måste på Wimbledon. Denna drink kan rekommenderas, den var lite som gin och tonic. Antagligen smakade den mycket bättre eftersom vi verkligen förtjänade den, efter 8 timmars väntan.
Sen var det dags för att ställa sig i en ny kö, till en court 3, en utav banorna med läktare. De som inte hade köpt reserverade biljetter till den banan fick stå där. Jaha, kul tänkte jag. Mina vänner hade gått för att se en annan match, eller vi tappade bort varandra på vägen. Så där stod jag i en timme till, man var lite trött på det där köandet. Fast NÄR jag kom in, så fick jag se en riktigt bra match! Den var mellan Simon och Lopez, två halvbra spelare (eller alla som är på Wimbledon är sjukt bra) där spelet bar väldigt jämnt. Det sista setet gick till tiebreak. Nu förstår jag verkligen varför många är helt fast i tennis, vilken sport det är! Och känslan runt omkring, alla på läktarna är supertysta när spelet är igång och så fort bollen går ur spel blir alla som galna. Eller ja, typ iaf.
Efter 2,5 h tennis gick jag runt på de mindre banorna där man inte behövde stå i kö. Faktum var att jag kände mig ganska trött så jag orkade inte riktigt trängas för att se. Jag gick runt området och verkligen sög i mig atmosfären. Det är otroligt vackert där inne. Alla som kan ska försöka uppleva det men ett tips från mig är att komma dit vid minst 6, för att börja köa.
Puss o Kram
Matilda
