Styrka & Strid

Under en enda vecka har jag nog fått uppleva mer än vad man kan göra under ett år! Det är helt sjukt, jag är verkligen här! Helt sinnes, eller hur Linn ;)?
Jag kan börja från början, jag hoppade på flyget i Göteborg med fyra andra underbara tjejer, hade nog inte klarat av den resan hälften så bra om inte ni var med, tack!
-
Vi kom till Au Pair skolan i NY på Long Island, helt okej ställe, toaletterna kunde ha varit bättre, men varför klaga liksom? Jag träffade Mycket väldigt trevligt folk, och hade det allmänt sjukt kul. I torsdags åkte vi in till New York city, fatta vad coolt! Jag skojar inte om jag säger att man fick nackspärr, allt var så sjukt högt upp, ingen kan fatta känslan förrens man har varit där. Vi åkte runt med en buss och en guide som pratade som en galning, det var så mycket att se :P. Efter var vi på Top of the Rock, högst upp i Rokefeller Center, och kollade in New York uppifrån. Det var nog en utav de vackraste utsikter jag någonsin sett, finner inga ord. Att se central park breda ut sig mitt i ett vimmel av höghus och vägar, och Empire state building, nej jag kan inte beskriva med ord hur det var. Efter fick vi fri tid i NY, så vi gick till Times Square, Broadway, och sen tillbaka till Empire state building. En liten rolig sak var att vi såg ett massa folk utanför en byggnad i Times Square, men vi gick bara förbi. Senare fick vi reda på utav de andra att Lady gaga var därinne, det var till och med Au Pairer som fått kort på henne! Inte så kul att veta att vi gick förbi henne, men sånt som händer ;)
-
Så i fredags efter en 7 timmar lång bussfärd kom jag till familjen, pojkarna vinkade med svenska och amerikanska flaggor, och allt var väldigt sött. Vilket hus jag har kommit till! Näst intill ett slott, allt är helt underbart fint, och familjen har inte en eller två bilar, utan fyra! Föräldrarna är helt underbara, verkligen genuint trevliga människor. Pojkarna är söta, men de är inte alltid änglar, så det ska bli kul att se när jag har börjat jobba "på riktigt" om mina uppfostringssätt funkar eller inte. Imorgon ska jag köra bil för första gången, önska mig lycka till! Här kommer lite bilder från veckan :)


Liten del utav klassen, vår grupp skulle demonstrera hur 7, och 8-åringar beter sig, det blev tillslut en rolig, men väldigt kort pjäs.


New York Cheesecakes, helt underbart goda!





utsikt från Top of the Rock!





Hur sött är inte detta på en skala?

Allt som allt är livet helt underbart just nu, I am living the American dream!

Hallå, vart har all tid tagit vägen, nu är det mindre än 6 dygn kvar tills jag är i USA, helt ofattbart. Dessutom är jag inte där för en kort visit, utan för minst ett år. Okej, nu blev det lite smått nervöst, har inte varit det så mycket innan, men idag har det pirrat till både en och två gånger i magen.

Var på Carl-Oscar dagarna igår, och själva grejen är inte att gå på rix-fm festivalen, eller att åka karuseller, utan det är för att man får träffa en massa folk som man i normala fall inte pratar med varje dag. För det är ju så att det är lättare att prata med någon om man är tvungen, för det är bara fult om man går förbi folk som man känner men man inte ens hälsar. När man pratar irl så tycker man att de är supertrevliga, men sen dröjer det tills nästa gång man stöter på varandra innan man pratar igen. Man skulle kanske kunna prata oftare, men jag tror att man är för feg. Man (eller i alla fall jag) tänker att andra inte vill prata med en själv, och att man skämmer ut sig om man tex chattar på Facebook, eller att den andra tycker att man är jättekonstig om man gör det. Ofta är det självklart inte så, men man är rädd för att göra bort sig, och att bli illa omtyckt. Det jag försöker få fram är att folk tycker oftast att det är trevligt om man hör av sig, även om man inte är bästa vänner. Många, tjejer framför allt, har en förmåga att överanalysera, vilket resulterar i färre vänner om man så vill, hur hemskt det nu än låter.

Nu har jag påbörjat min näst sista vecka i Sverige, och jag måste säga att det känns oförskämt bra! Än så länge har jag inte fått någon panik, eller resfeber, och jag tror att det tyder på att jag verkligen vill detta. Jag har drömt om det i så många år, och det är dags att prova något nytt :).