Styrka & Strid

Hejhej på er alla! Dags för lite upptatering igen, om om jag ska vara ärlig så är det nog första gången som jag inte har så mycket att skriva om, men några rader ska jag nog få fram ;).

Det har varit en konstig vecka, det har kännts tomt utan Fiona, och barnen har haft ledigt hit och dit från skolan så det har blivit en rubbning i det "normala". Jag känner att jag kommer närmare och närmare barnen, speciellt den minsta, George som är 4. Han är så sjukt söt så det finns inte, men som sagt, han är 4 år. Den enda som jag har lite problem att conecta med är den äldsta, Tommy som är 8, han lever i sin egna bubbla, man kan inte komma in, och han har svårt att lyssna på vad man säger, men jag får bara ge det tid, jag har ju 10 månader kvar! Mina värdföräldrar är bara bäst, trivs så bra med dem, jag har verkligen haft en sån fruktansvärd tur. De är genomgoda människor, och de bryr sig verkligen om mig.

I tisdags skaffade jag äntligen gymkort! Det var på tiden, och hjälp vad skönt det är att ha börjat träna!  Denna veckan har vi tränat 4 dagar, och än så länge känns det bra, inte jobbigt alls, gäller bara att man fortsätter att träna så att man får in det som en vana. Så det är det som jag har gjort om kvällarna här.

Halloween står och knackar på dörren, och jag har ingen aning om vad eller om jag ska klä ut mig till något, vill inte köpa en kostym, och sen har man ingen fest att gå till, känns som bortslösade pengar. Jag, Mariana och Gaby funderade på Charlie's Änglar, men det är inte så roligt, och det är inte så uppenbart vad man är utklädd till. Någon som har något föslag??

Har precis pratat med mina svenska tjejer, Linn och Elina, tänk vad mycket bättre jag mår nu, ni får mig alltid att skratta! Linn, längtar tills du kommer och hälsar på från Texas!

Ikväll ska jag ta hand om 7 barn, grattis... Nej men mina värdföräldrar ska ut med vänner och då ska jag ta hand om deras barn också, och de har fyra, alla flickor. Fast det är ingen fara, mina kompisar ska komma över också, och vi ska äta Pizza och kolla på film så det ska nog gå finfint :).
Imorgon ska jag åka med familjen och köpa en pumpa och åka hölass och grejer, ska bli intressant...

Måste bara ge er en länk till ett youtube klipp som jag har lagt upp. Det är Martin som lär Fiona och Mariana att sparka på en boxningssäck (som i detta fallet är en kudde), vi kan väl säga att det går snäppet bättre för Fiona...
http://www.youtube.com/watch?v=cVp6IQL5SKQ&feature=share

Kolla på den, så får ni er ett gott skratt!

Puss o kram!
Matilda

Ja, nu har Fiona lämnat landet, det var så sorgligt på flygplatsen, ville att allt skulle vara en dröm, men denna mardrömmen är tyvärr på riktigt.
Vi hade i alla fall en riktigt rolig fredag, alla hade gjort sig fina, inklusive Martin som för första gången hade på sig skjorta och slips, och han är 20, så det var på tiden! Vi åt på en restaurang här i Bethesda, sen åkte vi in till DC och gick på en club. Det stället var intressant kan man säga, det började med att vi fick gå förbi hela lååånga kön, vi tror att det var dels på grund av att vi var vita, och att alla där var svarta, de ville ha mer variation och dels för att killen som släppte in oss tyckte att Mariana såg bra ut. Men hjälp vad man kände skuld när man bara fick gå in medan andra stod och väntade i en halvtimme! Väl inne så kunde man inte hänga av sig jackorna någonstans, jättekonstigt och musiken var endast tung rapp. Jag kände igen en sång på hela kvällen, så musiken var kass. Men vad gjorde det, jag hade ju världens bästa sällskap med mig!

På lördagen innan Fiona åkte hem var vi i DC (igen) och var på Madame Tussauds, vilket var mycket mindre än det i London som jag var på för några år sedan, men det var fortfarande väldigt coolt.

Igår så var vi i Vita Husets trädgård (tredje dagen i sträck i DC), Mariana hade fått biljetter dit av hennes värdmamma. Det var väldigt vackert, man fick se Michelles grönsaksland som hon planterat med barnhemsbarn, och en lekplats som Obama satt dit dels för sina egna barn, men också för anställdas barn, så att de kan spendera mera tid med familjen. Man kom också väldigt nära vita huset, man kunde nästan röra vid det, men det stod ju så klart vakter varannan centimeter, annars skulle man bara ha kunnat sträcka ut handen.

På eftermiddagen var jag med Elina som bor i Catonsville, ca 35 minuter från mig. Jag träffade henne på skolan i NY, och det var så kul, men otroligt konstigt att prata svenska igen. Jag tänker på engelska i mitt huvud nu hela tiden, så då tänker man det man ska säga först på engelska, sen måste man översätta allt till svenska innan man säger det, så det tar några extra sekunder. Och så börjar det bli så att jag inte hittar orden på svenska, vem vet vart detta kommer att sluta? Jag menar jag har varit här i två månader nu, vad kommer då hända om 6 månader? Tänk om man börjar prata som Maria Montazami, usch!

Så helgen har varit både rolig och väldigt sorglig, det är tomt, men jag vet jag inte är ensam, jag har många vänner som är kvar här och som jag bryr mig väldigt mycket om, så jag kommer att överleva :).

Kan ju säga att idag är det 22 grader, och hur varmt är det i Sverige ;)?

Lite bilder!


















Puss o Kram!
Matilda

Ni som följer min blogg vet att min Au Pair kompis Fiona är i rematch, och i måndags ringde Cultural Care och sade att de ska boka henne en biljett hem till Tyskland. De ger henne inte ens en chans att hitta en ny familj eftersom chanserna anses vara obefintliga, allt för att hennes förra värdmamma överdriver och inte skriver den fulla sanningen i rematch-papprerna... Så hennes flyg går 18.25 på lördag, och det finns inget att göra, absoult ingenting. Vi har försökt med en massa, men de ger sig inte, Cultural Care har inte gjort ett bra jobb här.

Men vi ska göra det bästa av situationen, vi ska umgås så mycket som möjligt de sista dagarna, alla tillsammans. Vi ska in till DC en sista gång, gå på karaoke, shoppa och på fredag ska vi fira Marianas födelsedag (hon fyller 21 på lördag!), vi ska gå ut och äta, och sen dra ut till DC och dansa. Det ska bli riktigt kul, men usch vad jobbigt det ska bli på flygplatsen, ser inte fram emot det direkt....



Men innan den hemska lördagen kommer så ska vi ha en riktigt kul sista vecka tillsammans, det kommer bli super, för jag menar om man adderar en mexican, en venuzuelare, en dansk, en tysk och en svensk så kan inte resultatet bli annat är toppen!

Puss o Kram
Matilda

Ja, nu är jag inte glad, min Au Pair kompis Fiona, är i rematch (hon måste hitta en ny familj inom två veckor, annars måste hon åka hem) och detta på grund av att hennes värdmamma överreagerar, vill inte gå in på exakt varför hon är i rematch, men tro mig, det är inga stora grejer! Hennes LCC (vår kontakt från organisationen) har också skrivit i rematch-papprerna så att det blir svårt för någon annan familj att vilja ha Fiona.
På ett sätt är jag glad, för om värdmamman är på det sättet, så är det bra att Fiona slipper henne! Fast självklart är jag så ledsen, jag vill inte att hon ska åka hem, eller långt härifrån heller, vi har verkligen blivit bra vänner. Vet inte hur jag ska klara mig utan henne... Men jag får inte ge upp hoppet än, vi får kämpa in i det sista. Under tiden hon är i rematch så kommer hon att få stanna hos mig, mina kära värdföräldrar erbjöd sig. Hoppas, hoppas att detta löser sig nu!

Så denna veckan har varit lite utav en sorgevecka, har inte gjort så mycket. Förra helgen (innan Fiona fick reda på att hon är i rematch) så var jag och familjen på Taste of Bethesta som jag skrev om i mitt förra inlägg. Det var trevligt, bara det att det var isande kallt, och det regnade och blåste som bara den! Jag frös som en gnu! Skulle ha varit snäppet roligare om det hade varit uppehåll, men jag överlevde! På kvällen hade min familj bjudit in vänner, och deras barn. En av de familjerna har fyra döttrar, de hade två, ville ha en till eftersom de gärna ville ha en pojke, och de fick tvillingdöttrar istället, fatta vilken chock! Den andra familjen hade två döttrar, så det var gott om det annars så sällsynta östrogenet i huset.
Jag tycker att det är kul att prata med andra amerikanska människor, att diskutera, jämföra och bara se hur de är som personer. Jag har insett att amerikaner är mycket trevligare mot främlingar än vad svenskar är, det är inte ovanligt att man berättar hela sin livshistoria för folk man inte har känt längre än en timme. De är öppnare, men vill också alltid visa sig från sin ljusa sida vilket innebär att de är vänliga mot folk de absoult inte tycker om, och övertalar andra att de lever det perfekta livet. I alla fall så tror jag att jag gjorde bra ifrån mig, de verkade tycka om mig...

På södagen var vi en sväng i DC, och vi fikade på starbucks. Jag såg några tjejer som såg skandinaviska ut (för tro mig, man ser om folk kommer från norden här, de sticker ut) men jag visste inte om de var norskar, danskar eller svenskar, hörde inte på vilket språk de talade. Mina andra au pair kompisar tyckte också att de såg svenska ut, men jag vågade inte gå fram och prata med dem. När de gick ut så såg jag att de var svenskar, 4 av 5 tjejer hade Converse, det blev uppenbart då!

Jaha, nu ska jag maila en massa LCC:s och försöka hjälpa Fiona, jag kommer att skriva om hur det går!

Puss o Kram
Matilda