Styrka & Strid

Jaha hörrni, då ska jag ut och fara snart igen, denna gången till England, och LONDON! Att jag aldrig kan ha någon ro och faktiskt umgås med mina nära och kära, nejdå, Matilda måste ut på äventyr igen... Haha, jag blir nästan lite trött på mig själv, tror jag aldrig kommer kunna släcka törsten av att få uppleva något nytt, och resa. Fast, varför sitter jag här och är bitter? Jag ska till typ Europas Huvudstad, med en massa röda bussar, Billboards, pubar, och till ett folk som har en helt fantastisk engelsk dialekt!

 

Nu undrar ni säkert vart jag ska göra i London, jo jag ska faktiskt vara Au Pair igen, till en halvsvensk/australiensk familj med tre barn. Två pojkar, 5 och 7, och en flicka på 2. Det är tanken att jag ska prata svenska med dem, men är inte helt hundra på hur bra svenska de själva kan. 30h jobb/vecka, ingen billkörning (tack gode gud!!!), och min värdmamma jobbar halvtid. Nu på förhand låter det som om det inte kan bli bättre, pratade med barnen för några veckor sedan, och de är så söta, och väluppfostrade, mer än vad mina vildingar i USA verkade i alla fall..

 

Fast, honestly, det kommer aldrig bli som det var i USA, för det första ska jag bara vara iväg i två månader, man hinner inte komma in i det. För det andra, hur kan jag någonsin få det bättre än vad jag hade det i USA? För övrigt saknar jag fortfarande min värdfamilj som bara den! Jag måste vara ärlig mot mig själv och förbereda att det inte kommer bli lika bra, men klart man hoppas!

 

Jag gör min sista tenta den 8:e juni, och åker 10:e, typ en och en halv dag hemma, och sen kommer jag hem bara några dagar innan jag ska vara tillbaka i skolan igen! Som sagt, allt är sååå typiskt mig.

 

Det allra mest typiska är att jag måste packa, för en hel sommar, jag orkar inte!

 

Men hihi, fatta London i sommar, allt kommer vara så värt det, vill verkligen lära känna staden, och jag har så saknat att ha den där kontakten med barn som man har. London calling, gaaah!