Nu är det jul igen
Jag och danska Bibi
När folk frågar hur det är att vara au pair säger jag alltid att det inte är så lätt. Man måste ha skinn på näsan, vara öppen och flexibel. Man kan inte räkna med att man har samma arbetstider och uppgifter. Man måste vara med på att göra allt som värdföräldrarna vill, inom en viss gräns förstås. Arbetstider kan alltid ändras. Som au pair är man helt där för familjen. Man ska kunna jobba obekväma och udda tider.
Denna helgen är jag en ren definition av au pair yrket. Jag jobbar 24/7 hela helgen, från fredag morgon till söndag eftermiddag. Kul? Nja, hade kanske gärna sett att jag fått lite vila och fritid. Jag får inget extra betalt för det även om jag kanske tycker att jag skulle förtjäna det, haha!
Jag jobbar en del, eller väldigt mycket helger. Mest eftersom mina värdföräldrar är musiker. Deras arbetstider är sällan 9-5 fem dagar i veckan.
Om de inte vore så fruktansvärt snälla, så skulle det vara mycket svårare att säga ja till allt. Men jag går med på att jobba helger för att jag får ut så mycket utav det från dem. De behandlar mig som en i familjen. De uppskattar verkligen mig.
Det i sig ger mig mycket mer än vad som faller bort när jag spenderar hela helgerna med att jobba istället för att hänga med vänner.
Meeeen just nu, klockan halv 11 på en fredagskväll efter 15h jobb önskar jag inget hellre än att få gå härifrån. Jag är helt slut! Jag kommer vara död på söndag. Måtte jag få mycket comp-ledigt för det här.
Fick reda på i veckan eller upptäckte att mitt flyg som Tania beställt inte alls är klockan 8 på morgonen, utan på kvällen den 12:e augusti. Jag måste vara tillbaka i Linköping 15:e och åker på kvällen den 14:e hemifrån. Jag kommer hem mitt på dagen den 13:e. Ett och ett halvt dygn hemma. Grattis. Jag vill gärna umgås med min familj. Har så fruktansvärt dåligt samvete för det. Längtar faktiskt lite hem nu. Fast återigen, jag har jobbat 15h.
Jag har haft roligare helger!
Puss o kram
Matilda
Då kan jag med lite störd stolthet säga att jag har sett den största tennistuneringen i hela världen. Det var maffigt, vilken stämning. Det illa var att jag bara upplevde det i 3,5 h. Anledning? En sjukt lång kö...
För det var bara inte jag som hade tänkt gå just den dagen. Jag åkte dit själv, alla andra jobbade. Det gjorde inte så mycket för mig, tycker faktiskt om att göra saker själv för då träffar man så mycket intressant folk. I alla fall hade Jesper, min värdpappa sagt att om jag börjar köa vid 9, så kommer jag garanterat in. Fast när jag började köa så sade funktionärerna att jag antagligen skulle vänta till 5. Jag tog mig en ordentlig funderare men kom ändå fram till att det var min enda lediga dag denna vecka och jag hade inget annat jag skulle göra. Det var bara att sätta sig och låta tiden gå.
Jag träffade två tjejer i kön som blev mitt sällskap, en 30-årig kvinna från Dublin som hade flugit hit endast för Wimbledon samt en 40-åring som ursprungligen kom från Polen men som hade bott i London i 10 år. Efter att ha köat tillsammans i 8h så känner man varandra ganska bra!
Det var inte så farligt att köa som jag trodde. Grejen är att de släpper in de 8000 första, sen tar de inte in fler tills någon går ut. Alltså går det otroligt segt efter det att de släppt in 8000. Att det var otroligt vackert väder gjorde allt enklare. Klockan kvart över fem kom vi in. Då gick mina nya vänner och jag för att ta en Pimms, en mycket klassisk engelsk drink som är ett måste på Wimbledon. Denna drink kan rekommenderas, den var lite som gin och tonic. Antagligen smakade den mycket bättre eftersom vi verkligen förtjänade den, efter 8 timmars väntan.
Sen var det dags för att ställa sig i en ny kö, till en court 3, en utav banorna med läktare. De som inte hade köpt reserverade biljetter till den banan fick stå där. Jaha, kul tänkte jag. Mina vänner hade gått för att se en annan match, eller vi tappade bort varandra på vägen. Så där stod jag i en timme till, man var lite trött på det där köandet. Fast NÄR jag kom in, så fick jag se en riktigt bra match! Den var mellan Simon och Lopez, två halvbra spelare (eller alla som är på Wimbledon är sjukt bra) där spelet bar väldigt jämnt. Det sista setet gick till tiebreak. Nu förstår jag verkligen varför många är helt fast i tennis, vilken sport det är! Och känslan runt omkring, alla på läktarna är supertysta när spelet är igång och så fort bollen går ur spel blir alla som galna. Eller ja, typ iaf.
Efter 2,5 h tennis gick jag runt på de mindre banorna där man inte behövde stå i kö. Faktum var att jag kände mig ganska trött så jag orkade inte riktigt trängas för att se. Jag gick runt området och verkligen sög i mig atmosfären. Det är otroligt vackert där inne. Alla som kan ska försöka uppleva det men ett tips från mig är att komma dit vid minst 6, för att börja köa.
Puss o Kram
Matilda
Nu är det söndag kväll, och jag är helt slut! Vilken vecka jag har haft, huset har varit belägrat av 5 släktingar, jag har träffat minst 10 nya människor, handlat alltför mycket grejer och har sett många delar utav London. En sjukt bra början av min sommar!
I fredags följde jag med familjen in till Embankment, det området där London Eye, Big Ben, och Westminster Abbey finns. Där fikade vi och åt superlyxiga crossianter. Sen gick vi på London transport museum, riktigt fint museum! Jag tycker faktiskt att det är kul att se en massa gamla vagnar, och bilar.
Efter det gick jag själv till Big Ben, för att få en bättre bild av alla turistattraktioner i området. Jag har varit i London en gång innan, för 5 år sedan på språkresa men då var vi bara i London i två dagar. I alla fall kommer jag ihåg hur impad jag blev av den där enorma klockan, och även i fredags bara stod jag och kollade. Hela Embankment är ett område som jag tycker väldigt mycket om. Inte bara för alla attraktioner, utan hela känslan. De flesta byggnaderna är gamla och hur mycket folk det än kan vara är det ändå på något sätt lugnt. Känslan är härlig liksom!
På kvällen var jag barnvakt åt 6 barn, varav alla är under 9 och två är under 3 år. En utmaning kan man lugnt säga! De andra fyra vuxna gick på teater, och så klart snälla Matilda erbjuder sig att vara barnvakt. Haha, men det gick faktiskt bra! När alla barn tillslut somnat var jag dock helt slut. Jag hade också glömt att det var midsommar. Då tog jag fram glass och jordgubbar, och kollade på instagram. Blev lite nedstämd av alla bilder på sommarsverige, önskade att jag vore hemma. Jag ringde även lite samtal, började nästan gråta när jag pratade med Annie. Saknar alla, och speciellt universitetskompisarna eftersom jag ny har umgåtts med dem i ett helt år, svårt att vänja av sig...
Som ni kanske sett så var MIN värdmamma med på BBC på kvällen, ett liveprogram som heter Newsnight. Tanka och hennes band blev lite intervjuade och spelade. Jag var allt lite stolt måste jag säga, hon skötte sig utmärkt!
I lördags var det dags för mitt midsommarfirande! Vi gick till Hyde park med ungefär 1000 andra svenskar och hade picknick. Tycker det är intressant att svenskar är så folkskygga för främlingar i Sverige, men utomlands är alla hur trevliga som helst. Är det inte dags att vi svenskar byter mentalitet? Främlingar är inte så farliga som man tror.
På kvällen var det dags för min första utgång i London, och det blev till en rockklubb, hör och häpna! Inta alls min musik, men vi hade kul i alla fall! Är så glad för att Ellinor är här också, min kära barndomsvän som jag vet alltid kommer finnas i mitt liv!
Idag har jag bara slappat, och ätit en massa onyttigheter som England har att bjuda på. En riktigt skön söndag helt enkelt!
Puss o Kram
Matilda
Bilder!
Välkomna till min Blogg! Jag är student på Politices Kandidatprogram vid Linköpings universitet, och här berättar jag om allt möjligt som händer, både på campus och på min fritid. Jag har varit Au Pair i USA i ett år, 2011-2012, och sommaren 2013 kommer jag vara Au Pair i London.