Mellan och efter Florida var det två nationaldagar, en som borde vara den officiella för Sverige, och en som är bland de största i världen.
Om det inte hade varit för mina svenska Au Pair kompisar så skulle nog jag inte ens kommit ihåg att det var midsommar. Emma, som nu har åkte hem, gjorde, på sina värdföräldrars påkostnad en klassisk svensk midsommarmiddag, med majoriteten av maten från vår allas IKEA.
Vi var nog 12 tjejer, 7 av oss var svenskar, resten tyskar. Vi hade så god mat, potatis, köttbullar, jordgubbar, knäckebröd, och sill så klart. Vi sjöng snapsvisor, hade blommor i håret, jag körde på light versionen, och bara hade en blomma, men Emma, Cornelia och Ellen hade ordentliga kransar. Efter middagen var det dags för dans, och vår midsommarstång, var ett stort lövträd, med bilder på en riktig midsommarstång. Så då körde vi alla små grodorna, Vi äro musikanter, Farmors lilla kråka (jag har aldrig riktigt förstått om den sången är jul, eller midsommarvisa..) och allt vad de heter. Kände mig väldigt svensk, och det var nog bland de bästa midsomrarna på länge :).
Fast tänk egentligen, vad är det vi firar med midsommar? Från början var det fruktbarhetsdans till vad det nu var för gudar vi hade, och stången, ja, alla vet väl vad den symboliserar. Svenskarna älskar midsommar, vi firar det tio gånger mer än nationaldagen. Vi har mer kultur och historia förknippat med midsommar, även om motiven kan påstås vara icke relevanta. idag är midsommar en högtid förknippat med alkohol, blommor och svenska flaggan. Utan något av dessa tre blir det absolut ingen riktig midsommar.
När jag berättade för mina värdföräldrar vad Midsommar är för slags högtid så kom jag på mig själv med hur dumt det lät, det ser ju inte riktigt klokt ut att vi dansar runt en stång, hoppar som grodor, och sjunger snapsvisor, nej det är inte normalt, men det betyder inte att det inte är roligt. Det är verkligen svenskt, och jag tycker att vi ska vara stolta för att vara svenskar lite oftare, för just på midsommar, då är man glad att man är svensk.
Och sen var det dags för USA:s självstänighetsfirande, som jag nästan anser är mitt andra hem land, kanske inte för att jag känner mig amerikansk, men om man har bott på ett ställe i så lång tid som 11 månader, så har man lite känslor för landet, vare sig man vill eller inte.
Jag, Emma, Cornelia, och Cornelias syster Karin drog in till DC vid 11 redan, för att se på paraden. Det var sjuuukt varmt, ni anar inte. I flera veckor har temperaturen varit uppe vid 40 grader, eller 100 farenheit, en helt olidlig värme, det är verkligen så kvavt här. Vi hade förberett oss med tunna kläder, solkräm, och picknick. Paraden var cool, och den pågick i 3 timmar, så den var ganska stor också. Vi klarade inte av att se hela, vi svettades sönder. Istället drog vi till skuggan, och hade supermysig picknick. Jag hade lånat en hatt av min värdpappa, en "uncle sam" hatt, tänkte att det var lika bra att gå all in.
På eftermiddagen, drog vi till the Capitol, för där skulle det vara konsert och nedräkning till fyrverkerierna, som är de största i hela USA. Återigen var det så varmt så vi höll på att dö, som tur väl var delade de ut vatten, jag har ingen aning om hur många flaskor jag drack, säkert 5. Efter en låång väntan så började det. Tim Burgeron var programledare, ni vet han från America's funniest homevideos, för detta gick nämligen på nationell tv, över hela USA. Vi svenskar som stod där, gick in för det mer än de flesta, amerikanska hattar, flaggor i alla storlekar, så det var svårt att missa oss. Kamerorna fångade oss, så nu kan jag säga att jag har visats på amerikansk tv, det ni!
Konserten bestod av Idol-vinnaren Phillip Phillips, The Voice vinnaren Javier Colon, Glee skådespelaren Amber Riley, med flera. Efter all fin musik var det dags för fyverkerierna, eftersom vi var ganska nära stora scenen vid the Capitol, så såg vi inte fyrverkerierna från början, utan vi var tvungna att gå ut på kanten och trängas med tussentals människor. Fast trängseln glömde man snart bort, fatta vilka enorma fyverkerier! Galet är nog det enda ordet jag kan hitta som kan beskriva det. Fyrverkerierna täckte hela himmelen, även om vi nu var ganska långt bort ifrån uppskjutningsplatsen.
Efter en hel dag av skratt och svett, så var det dags att bege sig hemåt. Jag är sjukt glad för att vi gick in för det så mycket, det var en äkta upplevelse.
Midsommar!!
All cred till Emmas fina blomsterkrans!
Svenska vs tyska sidan, kan ni gissa vilken sida som är vilken?
Svenskarna (hoppas ni redan har gissat från förra bilden)
Jag och Laura :)
4th of July!!
Systrarna Eriksson
Paranden
Cornelia slappar i den åtrovärda skuggan
Jag tror att det stämmer, svenskar är snyggare...
Emma, saknar dig redan!
Sjukt rolig dag!
Dagen efter, så var det dags att säga hejdå till Emma, som nu befinner sig hemma i Sverige. Det är sjukt tråkigt att inte ha henne här, men jag vet att vi ses snart igen. Kan ni fatta eller? Det är mindre än en månad kvar tills jag kommer hem, jag har mitt flyg, den 10 augusti klockan 17.05 går den från DC. Det här med att åka hem började kännas så verkligt när Emma åkte, det är min tur snart. Just nu vill jag faktiskt inte åka, eller jag vill, men det känns så konstigt att bara lämna allt här. Jag kommer sakna alla kompisar, och inte minst min värdfamilj. Min värdpappa började nästan gråta härom dagen, han sade att han inte ville se mig åka, han är för söt. Snart är det dags att ta tag i packningen, men jag har inte hjärta att göra det, på något sätt känner jag mig inte klar här....
Puss o Kram
Matilda
