Bilder från gårdagen!
Busy day!
Igår hade jag nog antagligen den mest effektiva dagen hittills i London. Jag jobbade på morgonen. Det var en lagom stor utmaning att få Hugo och Lukas till skolan när deras kusiner är i huset. Allt tog längre tid än vanligt, men som den super au pair jag faktiskt är så kom de i tid till skolan. När jag kom hem sade Jesper att jag fick resten av dagen ledigt, det lönar sig att ge bort sitt rum när familjen får gäster!
Sen var det dags att åka in till London för ett besök på natural history museum. Vilken byggnad det var! Blev helt överrumplad av dess ut, och insida. Jag träffade tre väldigt trevliga tjejer; Julia, Isabelle och Ylva, alla tre au pairer i London.
Själva museet var mest som vilket annat Naturhistoriskt museum: dinosaurie skelett, uppstoppade djur, och en massa stenar. Det är intressant, men har man sett ett sådant museum så har man sett de andra. Jag är absolut mer en SO än en NO människa dessutom så jag kanske inte njöt till 100% av att se en avbildad val.
Efter det åt vi lätt lunch och hade frozen yoghurt. Det har jag saknat sååå mycket från USA men det var en liten besvikelse. Smakerna var inte lika skarpa, och de hade bara tre olika sorter, i USA fanns det minst 10. Fast, den glassen gjorde mig på tillräckligt gott humör, en liten nostalgitripp är ju aldrig fel.
Isabelle åkte till sitt hus för att jobba, men resterande tre gjorde ett spontanresa till Camden. Det ligger i nordöstra London och är känt för deras marknader. Att komma dit var som att kliva in i en helt annan värld. Man var inte längre i London utan i en by i Afrika med en massa färger. Det var lite ghettoish på ett coolt sätt. Det fanns en massa kläder, väskor, smycken, skitsaker, lite som Vrigstad marknad •100.
Det enda jag "köpte" var en liten fotbehandling med en massa hungriga fiskar. Japp, jag stoppade ner fötterna i vattnet, och sen fick fiskarna göra jobbet och äta upp all död hud. Måste säga att det var den konstigaste känslan på länge. Om man inte kollade på fiskarna kändes det nästan som vattenstrålar, men en del var så stora så man verkligen kände hur de åt. Även om det var lite läskigt så blev det resultat, fötterna är jättemjuka och fina nu.
Efter Camden åkte vi hem, jag tog mig i kragen och sprang. Familjen hade lagat lamm, något som jag aldrig tidigare ätit. Det var så gott, dessutom var det potatis och någon slags champinjonsås. Mums!!
Jag mötte upp Julia igen i Putney (där jag bor) för att ta en öl på en pub. Har verkligen längtat efter att få känna av den kulturen och det var trevligt. Supermysig pub, med liveband som spelade allt möjligt. Jag och Julia, som där bara hade känt varandra i 10 timmar hade riktigt roligt. Verken hon eller jag är blonda så en kommentar vi fick var "ni kan ju inte vara svenskar, ni har ju inte blont hår". Vad vill dem att man ska svara på det? "oj förlåt om jag gjorde dig besviken, ska bättra mig". Haha, dessa förutfattade meningar! Jag är så svensk man kan bli, med eller utan blont hår och blåa ögon.
En riktigt bra dag i Europas huvudstad, jag trivs mer och mer!
Puss o Kram
Matilda
En vecka
Nu har det blivit fullt hus! Jespers syster med familj är här, så det är totalt 11 personer, varav 6 barn i huset. Det kan hittills sammanfattas med extrem hög ljudnivå och en tillfällig flytt för mig till Freyas barnkammare. Detta kan bli en kul vecka...
I centrala London har jag har hittills bara sett piccadilly Circus och Oxford street. Jag hoppas på att jag hinner se mer denna vecka, tror jag kan bli mer ledig nu när vi har gäster.
Annars måste jag säga att jag trivs riktigt bra här, börjar komma in i familjen mer och mer. Barnen börjar vänja sig vid mig men de föredrar förstås föräldrarna framför mig. Freya, tvååringen, är så söt. Till och med Jesper sade att hon verkar tycka om mig. Lukas gjorde en enkät där han frågade hur bra man var på sitt jobb, i mitt fall au pair. Skalan var upp till 110. jag sade runt 80, men då sade Lukas att jag var bättre än det, minst 105! fatta vad det gör en varm och lycklig i hela kroppen!
Så, de kanske tycker om mig iaf ;)
Ska träffa en massa nytt folk denna vecka. Jag trodde att det skulle bli svårt att hitta kompisar på två månader, men det ser ut att lösa sig. Jag kommer på mig själv med att jag hela tiden jämför allt med hur det var i USA. Eftersom USA var perfekt är det svårt att njuta fullt ut av detta. Jag tänker på min familj i USA hela tiden nu, jag ska spara ihop till en flygbiljett om det så krävs att jag lever på blodpudding i en månad!
Just nu sitter jag utanför en after-school mattelektion, för att lärarna för Hugo och Lukas tycker de behöver extra stimulans i matte eftersom de är så duktiga. I Sverige tycker man kanske att man inte behöver göra något utanför skolan. I England är dock mentaliteten att man måste ordna det själv, det går inte att lita helt fullt på skolan och dess kvalité. Det är en utav alla viktiga lärdomar man får när man är ute och reser; Sverige kanske inte är så dumt i alla fall.
Jag ska sitta barnvakt åt alla 6 på fredag så det blir min midsommarafton, haha! Dock hörde jag att svenskar ska fira i Hyde park på lördag, ska visst vara galet.
Annars får jag hälsa alla en bra midsommar!!
Puss o Kram
Matilda
En kväll på operan
I tisdags frågade min värdpappa Jesper om jag ville ha en biljett till operan där hans orkester spelar. Mitt svar blev "jag har aldrig gått på en opera...". Så fort jag sagt det så fixade han en biljett till mig, utan några som helst protester från min sida!
Operan hette Eugen Onegin, utav Pjotr Tjajkovskij. Ett halvmörkt drama om två män som till en början är goda vänner. Den ena blir svartsjuk eftersom den andra flörtar med en kvinna som den första är störtkär i. Det ena leder till det andra, och de utmanar varandra på russian roulette. En duell där en måste dö. Historien slutar dock inte där, utan man får se fem år framåt när den överlevande återvänder och skapar en hel del skvaller.
Operan var helt på ryska, men de hade engelsk text så man kunde följa med i handlingarna. Till min stora förvåning så var det riktigt bra! Sångarna var otroligt skicklig, och jag fastnade verkligen i handlingen. I min vildaste fantasi trodde jag aldrig att jag skulle tycka om opera, så jag är glad att jag fick chansen att se det!
Operan låg inte inne i London, utan 2 h bilfärd söderut, mitt i den engelska landsbygden. Det var som taget ur stolthet och fördom, byggnaderna var helt fantastiska! Bara det var en upplevelse i sig. I pausen åkte vi in till en by i närheten, och satte oss på en pittoresk pub. Eftersom operan hade klädkod var jag och Jesper uppklädda, alla locals i puben undrade säkert vad vi var för konstiga utlänningar. Som pricken över i:et regnade det ute, så min engelska upplevelse blev verkligen komplett! I den där lilla, lilla byn låg det tre pubar, förstår verkligen inte hur alla går runt. Antar att engelsmännen verkligen älskar sina pubar till döds. De går dit som vi tar en fika, alltså väldigt ofta!
Kände mig sjukt kulturell den kvällen, med både opera och en lokal pub. Ett riktigt bra obsdagsnöje måste jag säga!
Puss o kram
Matilda
So far so good
Nu är jag här! Allt är jättebra, familjen är hur go som helst. Dock försov jag mig i morse, så klart! Jag försover mig aldrig annars, klart jag ska göra det min första jobbdag, gaaah! Pinsamt minst sagt, men de tog det bra, förstod att jag var trött.
Jo, en annan sak är att igår när jag kom, så hade både mamman och näst yngsta barnet Hugo haft en hemsk maginfluensa, som dessutom pappan och andra sonen haft. Så de var inte sådär superpigga direkt... De mådde så dåligt över att de inte orkade göra något, för det var tänkt att vi skulle gått ut och ätit allihop, men det blev inte så mycket tal om det. Haha, eller hur låter det som en perfekt början?!
Barnen är väldigt väluppfostrade, är imponerad av hur lugna och trevliga de är hittills. Flickan är så söt! Äntligen kommer jag få ta hand om en tjej! Området jag bor i är så typiskt engelskt man kan tänka sig, alla hus ser precis likadana ut. Huset som jag befinner mig i är inget undantag. Det är smalt och högt med massa olika nivåer, där jag har mitt rum högst upp (jag ska ta bilder någon gång).
Fast, det som jag är allra mest impad av är mina värdföräldrars jobb, bägge är musiker till yrket. På väggen hänger det guld och platinaskivor, och all deras musik finns på spotify, så det har onekligen gått bra för dem. Sök på Bond för min värdmammas stråkkvartett, och Kungsbacka piano trio för min värdpappas band. Det är inte sådan musik jag lyssnar på alls annars, men det är fortfarande coolt. Min värdmamma har tom spelat i Prince Alberts hall, och på OS invigningen 2012... Vart har jag hamnat egentligen?!
Min värdpappa är ifrån Borås ursprungligen och min värdmamma från Sydney. Barnen förstår all svenska, men svarar på engelska. Det är tanken att jag ska prata så mycket svenska jag kan med dem.
Idag har jag varit runt och kollat på området, jag tror jag kommer trivas utmärkt! Snart ska jag ta mig in till centrala London för att börja se allt jag vill se! Ellinor är dessutom här, så ska försöka träffa henne också denna vecka!
More updates yet to come!
Puss o kram!
Matilda
Ett år på universitet
Imorgon skriver jag min sista tenta för detta läsår, och kan inte fatta hur snabbt det har gått, hur mycket jag lärt mig. Är så glad för att jag valde Pol Kand, i just Linköping. Ett program som är helt utformat för mig, har tyckt om varenda kurs. Hur kan det komma sig, hur kunde jag ha haft sådan tur när många utav mina vänner inte har någon aning om vad de ska bli? Jag har fått mersmak på alla möjligheter som finns efter utbildningen, och jag längtar tills jag kan få söka jobb.
Men som sagt, ett år, som känns som en månad. Hur sammanfattar man det? Det jag vet är att jag träffat människor som jag aldrig skulle träffat om jag inte hade börjat plugga. Är tacksam för alla nya människor jag träffat på här, jag vet att jag kommer hålla kontakt med MÅNGA efter dessa tre (två) åren är slut.
Mycket har hänt med mig med, känner att jag har utvecklats. Vågar ta lite plats. Ansökte till och med om att bli sektionsaktiv, så nu sitter jag här med min styrelsetröja (som för övrigt är sjukt skön), och arbetar det sista med sektionsarbetet innan sommaren. Jag, ordförande?! Så konstigt, men fruktansvärt kul! Bara på denna korta tiden har jag kommit in i rollen mer och mer, och jag trivs verkligen med att lägga ibland mer timmar på det än plugget. Mycket arbete har det varit, och mer kommer det att bli, men vad gör det?
Är så sjukt taggad inför hösten, att komma tillbaka. Då ska jag, tillsammans med 33 andra agera faddrar under vår N0llning som pågår under 2 veckor. Det ska bli så kul att ge nya elever samma roliga inledning på studierna som jag själv hade.
Men, innan dess är det London som gäller. Jag åker om 3 dagar. Hjälp. Fast, det jag är mest nervös över är att hitta från Heathrow till huset där jag ska vara. Hur ska jag lyckas ta rätt tunnelbana, lär åka åt helt fel håll, haha! Barnen, och föräldrarna verkar så gulliga så jag längtar verkligen dit nu. idag har jag köpt presenter till dem, måste visa min uppskattning. Men, vad ska man packa i för två månader, orkar inte göra det igen...
Nåja, nu måste jag kolla igenom mina anteckningar igen till tentan imorgon, blir alltid så fruktansvärt nervös, även om det brukar gå bra.
Lite bilder ifrån året som gått!
Tack alla för ett underbart år!!
Puss o Kram
Matilda
Nu var det dags snart igen!
Jaha hörrni, då ska jag ut och fara snart igen, denna gången till England, och LONDON! Att jag aldrig kan ha någon ro och faktiskt umgås med mina nära och kära, nejdå, Matilda måste ut på äventyr igen... Haha, jag blir nästan lite trött på mig själv, tror jag aldrig kommer kunna släcka törsten av att få uppleva något nytt, och resa. Fast, varför sitter jag här och är bitter? Jag ska till typ Europas Huvudstad, med en massa röda bussar, Billboards, pubar, och till ett folk som har en helt fantastisk engelsk dialekt!
Nu undrar ni säkert vart jag ska göra i London, jo jag ska faktiskt vara Au Pair igen, till en halvsvensk/australiensk familj med tre barn. Två pojkar, 5 och 7, och en flicka på 2. Det är tanken att jag ska prata svenska med dem, men är inte helt hundra på hur bra svenska de själva kan. 30h jobb/vecka, ingen billkörning (tack gode gud!!!), och min värdmamma jobbar halvtid. Nu på förhand låter det som om det inte kan bli bättre, pratade med barnen för några veckor sedan, och de är så söta, och väluppfostrade, mer än vad mina vildingar i USA verkade i alla fall..
Fast, honestly, det kommer aldrig bli som det var i USA, för det första ska jag bara vara iväg i två månader, man hinner inte komma in i det. För det andra, hur kan jag någonsin få det bättre än vad jag hade det i USA? För övrigt saknar jag fortfarande min värdfamilj som bara den! Jag måste vara ärlig mot mig själv och förbereda att det inte kommer bli lika bra, men klart man hoppas!
Jag gör min sista tenta den 8:e juni, och åker 10:e, typ en och en halv dag hemma, och sen kommer jag hem bara några dagar innan jag ska vara tillbaka i skolan igen! Som sagt, allt är sååå typiskt mig.
Det allra mest typiska är att jag måste packa, för en hel sommar, jag orkar inte!
Men hihi, fatta London i sommar, allt kommer vara så värt det, vill verkligen lära känna staden, och jag har så saknat att ha den där kontakten med barn som man har. London calling, gaaah!
Puss o Kram!
Matilda
Stoppa tiden!
Varför går allt så himla snabbt?! På mindre än en månad så ska jag ha hinna med att komma hem till Sverige, träffa alla vänner, packa igen och flytta till universitetet i Linköping. På fyra veckor så ska jag fullständigt byta liv. Jag är nervös, för mycket. Mest är jag nog nervös för själva universitetet, vad händer om jag inte trivs på programmet, eller på campus? Den 20:e augusti klockan 13.15 ska jag befnna mig på campus för upprop, och då börjar också nollningen, vilket tydligen är bland de största i Sverige. Man måste betala 1000 kronor för att vara med, onödigt mycket pengar, men eftersom jag ska bo där, så känner jag att jag måste vara med om jag ska hitta vänner. Sen hoppas jag och tror att det kommer bli kul!
Sen var det ju det här med alla dessa examinationer, jag har redan fått reda på att jag ska ha första i början av september, måtte det vara lätt!
Jag har fixat med boende, det blir korridor (eller korre som jag nu har fått lära mig). Det är i princip omöjligt för första års studenter att hitta en lägenhet, och sen så tror jag att det kan vara riktigt roligt med korridor, om man får bra människor att bo med. Skönt att jag veta att jag kommer få tak över huvudet i höst. Men jag har ju ingen aning om hur något fungerar, men det förstås, det vet nog inte så många andra heller.
Jag börjar bli vuxen, på riktigt nu...
Nu har jag också börjat tänka på hur lite tid jag har kvar här med. Om tre veckor är jag hemma i Sverige igen efter ett helt år. Det här med att ett år är en lång tid är bara snack, detta året har kännts som en månad. Jag har haft så ofantligt kul här, så det börjar känns så sorgligt att jag ska åka hem. Jag kommer sakna min värdfamilj så mycket.
Fast, jag ska inte börja deppa nu, jag ska göra det bästa utav situationen, och ha så roligt som möjligt de sista veckorna. Jag måste erkänna att jag längtar lite hem också, till min familj, och mina vänner, där känns det faktiskt att det har gått lång tid.
Puss o Kram
Matilda
Pool och Pannkakor hos Elina
Jag och Elina träffades på flygplanet till New York, och sedan dess har vi bara blivit bättre och bättre vänner! Är så glad för att hon har varit med hela mitt Au Pair år, sjukt härlig människa. Jag hängde med henne en helg, och vi hade det riktigt najs, poolbad i hennes trädgård, fest, och amerikanska pannkakor till frukost, en perfekt helg helt enkelt.
A truly lovely Weekend :D
Puss o Kram
Matilda
Midsommar, och 4th of July
Mellan och efter Florida var det två nationaldagar, en som borde vara den officiella för Sverige, och en som är bland de största i världen.
Om det inte hade varit för mina svenska Au Pair kompisar så skulle nog jag inte ens kommit ihåg att det var midsommar. Emma, som nu har åkte hem, gjorde, på sina värdföräldrars påkostnad en klassisk svensk midsommarmiddag, med majoriteten av maten från vår allas IKEA.
Vi var nog 12 tjejer, 7 av oss var svenskar, resten tyskar. Vi hade så god mat, potatis, köttbullar, jordgubbar, knäckebröd, och sill så klart. Vi sjöng snapsvisor, hade blommor i håret, jag körde på light versionen, och bara hade en blomma, men Emma, Cornelia och Ellen hade ordentliga kransar. Efter middagen var det dags för dans, och vår midsommarstång, var ett stort lövträd, med bilder på en riktig midsommarstång. Så då körde vi alla små grodorna, Vi äro musikanter, Farmors lilla kråka (jag har aldrig riktigt förstått om den sången är jul, eller midsommarvisa..) och allt vad de heter. Kände mig väldigt svensk, och det var nog bland de bästa midsomrarna på länge :).
Fast tänk egentligen, vad är det vi firar med midsommar? Från början var det fruktbarhetsdans till vad det nu var för gudar vi hade, och stången, ja, alla vet väl vad den symboliserar. Svenskarna älskar midsommar, vi firar det tio gånger mer än nationaldagen. Vi har mer kultur och historia förknippat med midsommar, även om motiven kan påstås vara icke relevanta. idag är midsommar en högtid förknippat med alkohol, blommor och svenska flaggan. Utan något av dessa tre blir det absolut ingen riktig midsommar.
När jag berättade för mina värdföräldrar vad Midsommar är för slags högtid så kom jag på mig själv med hur dumt det lät, det ser ju inte riktigt klokt ut att vi dansar runt en stång, hoppar som grodor, och sjunger snapsvisor, nej det är inte normalt, men det betyder inte att det inte är roligt. Det är verkligen svenskt, och jag tycker att vi ska vara stolta för att vara svenskar lite oftare, för just på midsommar, då är man glad att man är svensk.
Och sen var det dags för USA:s självstänighetsfirande, som jag nästan anser är mitt andra hem land, kanske inte för att jag känner mig amerikansk, men om man har bott på ett ställe i så lång tid som 11 månader, så har man lite känslor för landet, vare sig man vill eller inte.
Jag, Emma, Cornelia, och Cornelias syster Karin drog in till DC vid 11 redan, för att se på paraden. Det var sjuuukt varmt, ni anar inte. I flera veckor har temperaturen varit uppe vid 40 grader, eller 100 farenheit, en helt olidlig värme, det är verkligen så kvavt här. Vi hade förberett oss med tunna kläder, solkräm, och picknick. Paraden var cool, och den pågick i 3 timmar, så den var ganska stor också. Vi klarade inte av att se hela, vi svettades sönder. Istället drog vi till skuggan, och hade supermysig picknick. Jag hade lånat en hatt av min värdpappa, en "uncle sam" hatt, tänkte att det var lika bra att gå all in.
På eftermiddagen, drog vi till the Capitol, för där skulle det vara konsert och nedräkning till fyrverkerierna, som är de största i hela USA. Återigen var det så varmt så vi höll på att dö, som tur väl var delade de ut vatten, jag har ingen aning om hur många flaskor jag drack, säkert 5. Efter en låång väntan så började det. Tim Burgeron var programledare, ni vet han från America's funniest homevideos, för detta gick nämligen på nationell tv, över hela USA. Vi svenskar som stod där, gick in för det mer än de flesta, amerikanska hattar, flaggor i alla storlekar, så det var svårt att missa oss. Kamerorna fångade oss, så nu kan jag säga att jag har visats på amerikansk tv, det ni!
Konserten bestod av Idol-vinnaren Phillip Phillips, The Voice vinnaren Javier Colon, Glee skådespelaren Amber Riley, med flera. Efter all fin musik var det dags för fyverkerierna, eftersom vi var ganska nära stora scenen vid the Capitol, så såg vi inte fyrverkerierna från början, utan vi var tvungna att gå ut på kanten och trängas med tussentals människor. Fast trängseln glömde man snart bort, fatta vilka enorma fyverkerier! Galet är nog det enda ordet jag kan hitta som kan beskriva det. Fyrverkerierna täckte hela himmelen, även om vi nu var ganska långt bort ifrån uppskjutningsplatsen.
Efter en hel dag av skratt och svett, så var det dags att bege sig hemåt. Jag är sjukt glad för att vi gick in för det så mycket, det var en äkta upplevelse.
Midsommar!!
All cred till Emmas fina blomsterkrans!
Svenska vs tyska sidan, kan ni gissa vilken sida som är vilken?
Svenskarna (hoppas ni redan har gissat från förra bilden)
Jag och Laura :)
4th of July!!
Systrarna Eriksson
Paranden
Cornelia slappar i den åtrovärda skuggan
Jag tror att det stämmer, svenskar är snyggare...
Emma, saknar dig redan!
Sjukt rolig dag!
Dagen efter, så var det dags att säga hejdå till Emma, som nu befinner sig hemma i Sverige. Det är sjukt tråkigt att inte ha henne här, men jag vet att vi ses snart igen. Kan ni fatta eller? Det är mindre än en månad kvar tills jag kommer hem, jag har mitt flyg, den 10 augusti klockan 17.05 går den från DC. Det här med att åka hem började kännas så verkligt när Emma åkte, det är min tur snart. Just nu vill jag faktiskt inte åka, eller jag vill, men det känns så konstigt att bara lämna allt här. Jag kommer sakna alla kompisar, och inte minst min värdfamilj. Min värdpappa började nästan gråta härom dagen, han sade att han inte ville se mig åka, han är för söt. Snart är det dags att ta tag i packningen, men jag har inte hjärta att göra det, på något sätt känner jag mig inte klar här....
Puss o Kram
Matilda
Florida, the Sunshine State
Det är med lite ironi som jag skriver rubriken, det är sagt att Florida är bland de mest solsäkra staterna i hela USA, och både jag och min familj hade räknat med en riktig solsemester. Men, då hade en tropical storm (fråga mig inte vad det heter på svenska) bestämt sig för att komma in över Florida, och Tampa, är vi bodde. Grejen var att Debbie (vilket de döpte stormen till) rörde sig aldrig, utan stannade på samma ställe, vilket är extremt ovanligt. Så, utav 5 dagar, såg vi solen en dag... Awesome, I know.
Vi bodde i ett hus, vilket var skönt, precis vid en golfbana, som säkert skulle ha varit drömläget, men som sagt, det regnade en hel del..
Fast, vi gjorde det vi ville i alla fall. Först åkte vi till Kennedy Space Center, ni vet där alla raketer skjuts upp. Det var ascoolt att se avfyrningsplatserna, vad det nu kan heta med ett finare ord... Vi fick till och med träffa en riktigt astronaut, och fick en bild med honom, det ni!
Sen var det dags för Disney World, Magic Kingdom. Alla dessa bilder man har sett på slottet, och vilka enorma förväntningar jag hade. Det var jättefint, helt underbart vackert, fast, allt skulle nog varit lite bättre, om jag var 10 år yngre. Det var kul, men många attraktioner var för mesiga, och köerna dit var enorma, ingen var under 80 minuter, fatta att stå så länge om man har små barn? Det funkar ju inte. Jag och Simon hittade en cool berg och dalbana som helt och hållet gick i mörkret, så man hade ingen aning om hur man åkte. Det ända man såg var stjärnor i taket, den var säker inte så farlig om man hade sett den, men den var läskig när det var helt kolsvart. Den var cool, aldrig åkt eller sett något liknande. Jag fick mitt kort med slottet i bakrunden också, så jag är nöjd!
Nästa och sista parken var Universal Studios, vi valde att gå på Island of Adventures, eftersom Harry Potter delen ligger där. Denna park var helt sjukt cool, aldrig sett något liknande. Allt var stort och galet, som hela USA är i och för sig, men vilket arbete det måste ha varit att bygga parken! Min favoritfdel var Harry Potter, de hade gjort det precis som i filmerna, man kunde gå in på Olivanders, bröderna Weaslys trolleriaffär, och Hogwartz. Själva Hogwartz var en berg och dalbana, men när man var i kön, så kunde man se alla målningar som pratade, Dumbledores Kontor, väldigt fräckt! Så helt klart den bästa parken, den sista dagen, med det bästa vädret, härligt :D.
Allt som allt, Florida var gött, även om Debbie gjorde det bästa för att förstöra...
Nu kommer en hejdundrandes massa bilder!
-Kennedy Space Center-
-Magic Kingdom-
-Island Of Adventure-
Ganska tufft, eller hur?
Puss o Kram
Matilda
Jag har befunnit mig under en sten
För en och en halv vecka sen, när jag och min familj kommit hem från Orlando, så blev det storm, aldrig i hela mitt liv har jag hört det blåsa så mycket! Det var verkligen som det är i alla filmer, galet, det höll dock på bara i en halvtimme typ. Vi blev av med strömmen, och den var borta i 3 dagar, ganska jobbigt. Fats, vårt intenet har varit nere sen dess, så jag lever utan internet hemma, vad gjorde folk innan de hade internet? Jag har läst en och en halv bok sedan dess, har tråkigt, tack och lov för starbucks i alla fall, jag är stammis! Så nu tänkte jag att det är dags för att skriva lite uppdatering! har en del att berätta nämligen ;)
Låt oss ta en sak i taget, vi börjar med Florida.
Puss o Kram
Matilda
Min dag
Nu sitter jag och har lite tid för mig själv, första gången på 11 timmar, uppskattat? Ja.
Idag har det varit sjukt varmt, nästan 40 grader. Nu kanske ni säger, "åh, vad skönt" men då har ni inte upplevt DC-värmen när den är som värst. Det är så sjukt kvavt så det känns som att andas i en plastpåse, utan någon luft runt omkring. Det finns absolut inget syre i luften. Man vill till huset och bilen, bara för att slippa andas vakum. Fast då kommer ju nästa grej, det är så mycket kallare i hus och bil (tackar gudarna för AC, världens bästa uppfinning) att kroppen måste återställa sig från kallt till varmt hela dagarna. Detta resulterar i förkylning för min del, igen...
Så nu sitter jag här, med halsont och snuvar. Nu kommer träningen bli lidande, fast å andra sidan förstår jag inte hur jag skulle ha förhindrat det, stänga av AC:n i bilen? Nej du tack, kommer inte på frågan! Jag är hellre förkyld än att dö av syrebrist, eller av vätskeförlust (av all svett, om ni inte förstod det ;P).
Idag har jag och Tommy varit på museum för att undvika att vara ute. George och Max är på camp från 8 till 4 varje dag, och nästa vecka börjar Tommy också, samma tider ungefär, så det kanske blir ganska skön sommar i alla fall. Vi gick till American History, vilket är både mitt och Tommys favoritmuseum. För Tommy är det för att det finns mycket om presidenterna där, vilket han är superduktig på, han kan rabbla allihop, och kan fakta om de flesta. Jag har svårt att komma ihåg 10 av dem. För mig är American History min favorit erftersom jag tycker om krigsutställningarna, sjukt intressant.
Vi hade en toppendag i det något kyliga museumet. Sen var det dags att hämta upp de andra två små aporna, och jag lagade middag. Jag lagar inte så mycket mat i vanliga fall, men det har blivit mer det sista, fast tro mig, att försöka laga något som alla tre kan äta är en utmaning utan dess like. Idag hade jag lust att göra köttfärssås, och jag var helt hundra på att de skulle vägra äta det, mest för att det är en sörja. Men, tro det eller ej, alla älskade det, yes! Blir så glad för att de äter, känner mig mer uppskattad då på något vis, jag gör ett bra jobb.
Min värdpappa nämde igår att det bara är 2 månader kvar nu, det är INGENTING. Jag kommer hem snart, seriöst, jag har blandade känslor. Det är lite skrajset att åka hem igen, vad händer om inget är lika bra som det brukade vara, om jag inte nöjer mig med det jag har hemma. Eller om jag faller tillbaka till mitt gamla jag, för det är faktiskt så att jag har förändrats, till det bättre, mår mycket bättre nu än vad jag någonsin gjort, vill inte att det ska ta slut i och med att jag åker hem. Jag ska njuta det sista av den här tiden, ha så kul som jag bara kan, så får jag ta hemfärden när den kommer.
Idag har det varit sjukt varmt, nästan 40 grader. Nu kanske ni säger, "åh, vad skönt" men då har ni inte upplevt DC-värmen när den är som värst. Det är så sjukt kvavt så det känns som att andas i en plastpåse, utan någon luft runt omkring. Det finns absolut inget syre i luften. Man vill till huset och bilen, bara för att slippa andas vakum. Fast då kommer ju nästa grej, det är så mycket kallare i hus och bil (tackar gudarna för AC, världens bästa uppfinning) att kroppen måste återställa sig från kallt till varmt hela dagarna. Detta resulterar i förkylning för min del, igen...
Så nu sitter jag här, med halsont och snuvar. Nu kommer träningen bli lidande, fast å andra sidan förstår jag inte hur jag skulle ha förhindrat det, stänga av AC:n i bilen? Nej du tack, kommer inte på frågan! Jag är hellre förkyld än att dö av syrebrist, eller av vätskeförlust (av all svett, om ni inte förstod det ;P).
Idag har jag och Tommy varit på museum för att undvika att vara ute. George och Max är på camp från 8 till 4 varje dag, och nästa vecka börjar Tommy också, samma tider ungefär, så det kanske blir ganska skön sommar i alla fall. Vi gick till American History, vilket är både mitt och Tommys favoritmuseum. För Tommy är det för att det finns mycket om presidenterna där, vilket han är superduktig på, han kan rabbla allihop, och kan fakta om de flesta. Jag har svårt att komma ihåg 10 av dem. För mig är American History min favorit erftersom jag tycker om krigsutställningarna, sjukt intressant.
Vi hade en toppendag i det något kyliga museumet. Sen var det dags att hämta upp de andra två små aporna, och jag lagade middag. Jag lagar inte så mycket mat i vanliga fall, men det har blivit mer det sista, fast tro mig, att försöka laga något som alla tre kan äta är en utmaning utan dess like. Idag hade jag lust att göra köttfärssås, och jag var helt hundra på att de skulle vägra äta det, mest för att det är en sörja. Men, tro det eller ej, alla älskade det, yes! Blir så glad för att de äter, känner mig mer uppskattad då på något vis, jag gör ett bra jobb.
Min värdpappa nämde igår att det bara är 2 månader kvar nu, det är INGENTING. Jag kommer hem snart, seriöst, jag har blandade känslor. Det är lite skrajset att åka hem igen, vad händer om inget är lika bra som det brukade vara, om jag inte nöjer mig med det jag har hemma. Eller om jag faller tillbaka till mitt gamla jag, för det är faktiskt så att jag har förändrats, till det bättre, mår mycket bättre nu än vad jag någonsin gjort, vill inte att det ska ta slut i och med att jag åker hem. Jag ska njuta det sista av den här tiden, ha så kul som jag bara kan, så får jag ta hemfärden när den kommer.
Taggar för Orlando, 3 dagar kvar.
Puss o Kram
Matilda
Matilda
Vilket liv man har!
Hej hopp i sommaren! Jag har typ glömt att det är sommarlov hemma, en annan jobbar på som vanligt, fast förra veckan var väldigt speciell ändå.
Som ni kanske vet så befinner sig min familj i USA, och de kom till DC i tisdags. Jag har inte haft någon direkt hemlängtan, men det har varit underbart att ha haft dem här. Jag visade dem runt i DC, alla monumenten och byggnader, lyckades att köra vilse också när vi var på väg till zoot, så det blev precis som vanligt.
I lördags åkte vi till NY, åh, vad jag älskar den staden, den är helt galen. Jag har inte varit där sedan nyår, kul att komma tillbaka. Om jag inte hade varit Au Pair i DC området, så skulle jag lätt velat vara det i New York, hade trivts som fisken i vattnet. I alla fall så åkte vi båt ut till Staten Island, mest så vi skulle få en bra bild av frihetsgudinnan. Vädret var fantastiskt, helt perfekt. Efter det så åkte vi till Ground Zero, där tvillingtornen en gång stått. 9/11 memorial var enormt, och väldigt rörande, de har gjort två vattenfall, med namnen på kanterna som avled i och med attacken. Vid två namn stod det ".... and her unborn child" usch, det var lite jobbigt. De hedrar verkligen de avlidnas familjer och anhöriga, det är mycket vackert. Om ni ska besöka NY, så tycker jag definitvit att ni ska åka till ground Zero, lätt värt det!
På kvällen så åkte vi in till Times Square, och bara hängde, det stället kan nog inte sluta att imponera på mig, alla människor, och alla billboards, man förstår varför det är världskänt.
I söndags åkte vi in till Central Park, och nu äntligen kan jag säga att jag har sett "The Boathouse" som är med i var och varannan film, vi till och med åt där. Sen var det dags för Broadway!! Vi hade köpt biljetter till Chicago, den längst gående musikalen någonsin på Broadway. Det var sjukt bra, väldigt hög kvalité (vilket skulle vara konstigt om inte annat eftersom biljetterna kostade 500 kronor/st och då var de för halva priset). Nu är jag jättesugen på att se filmen, för jag visste inte riktigt vad Chicago handlade om när jag satte mig i teatern. Nu kan jag bocka av det från min lista också, sjukt coolt!
Det var tänkt att jag skulle få gå i den stora Zara butiken som har öppnat på 5th avenue, tre våningar, och den största Zara butiken i världen, men tiden hann ifatt, så jag måste åka till NY en gång till innan jag åker hem, måste få se den.
Jag åkte hem på söndagskvällen, och stackars mamma grät, även om vi ska ses på lördag igen.
Mamma, Simon och Joakim är kvar i NY, och ska stanna där tills torsdag, då ska de till Orlando, och jag kommer dit på lördag, och tar en veckas semester. Ganska nice alltså, men innan dess så ska jag jobba som en gnu i en vecka, sommarlov har jag nu upptäckt inte alltid är lika kul, i alla fall inte för Au Pairer, varför måste barnen ha sommarlov?
Lite bilder från New York får jag väl bjuda på!
Ser fram emot nästa helg!
Puss o Kram
Matilda
Som ni kanske vet så befinner sig min familj i USA, och de kom till DC i tisdags. Jag har inte haft någon direkt hemlängtan, men det har varit underbart att ha haft dem här. Jag visade dem runt i DC, alla monumenten och byggnader, lyckades att köra vilse också när vi var på väg till zoot, så det blev precis som vanligt.
I lördags åkte vi till NY, åh, vad jag älskar den staden, den är helt galen. Jag har inte varit där sedan nyår, kul att komma tillbaka. Om jag inte hade varit Au Pair i DC området, så skulle jag lätt velat vara det i New York, hade trivts som fisken i vattnet. I alla fall så åkte vi båt ut till Staten Island, mest så vi skulle få en bra bild av frihetsgudinnan. Vädret var fantastiskt, helt perfekt. Efter det så åkte vi till Ground Zero, där tvillingtornen en gång stått. 9/11 memorial var enormt, och väldigt rörande, de har gjort två vattenfall, med namnen på kanterna som avled i och med attacken. Vid två namn stod det ".... and her unborn child" usch, det var lite jobbigt. De hedrar verkligen de avlidnas familjer och anhöriga, det är mycket vackert. Om ni ska besöka NY, så tycker jag definitvit att ni ska åka till ground Zero, lätt värt det!
På kvällen så åkte vi in till Times Square, och bara hängde, det stället kan nog inte sluta att imponera på mig, alla människor, och alla billboards, man förstår varför det är världskänt.
I söndags åkte vi in till Central Park, och nu äntligen kan jag säga att jag har sett "The Boathouse" som är med i var och varannan film, vi till och med åt där. Sen var det dags för Broadway!! Vi hade köpt biljetter till Chicago, den längst gående musikalen någonsin på Broadway. Det var sjukt bra, väldigt hög kvalité (vilket skulle vara konstigt om inte annat eftersom biljetterna kostade 500 kronor/st och då var de för halva priset). Nu är jag jättesugen på att se filmen, för jag visste inte riktigt vad Chicago handlade om när jag satte mig i teatern. Nu kan jag bocka av det från min lista också, sjukt coolt!
Det var tänkt att jag skulle få gå i den stora Zara butiken som har öppnat på 5th avenue, tre våningar, och den största Zara butiken i världen, men tiden hann ifatt, så jag måste åka till NY en gång till innan jag åker hem, måste få se den.
Jag åkte hem på söndagskvällen, och stackars mamma grät, även om vi ska ses på lördag igen.
Mamma, Simon och Joakim är kvar i NY, och ska stanna där tills torsdag, då ska de till Orlando, och jag kommer dit på lördag, och tar en veckas semester. Ganska nice alltså, men innan dess så ska jag jobba som en gnu i en vecka, sommarlov har jag nu upptäckt inte alltid är lika kul, i alla fall inte för Au Pairer, varför måste barnen ha sommarlov?
Lite bilder från New York får jag väl bjuda på!
Ser fram emot nästa helg!
Puss o Kram
Matilda
Nu är de häääääär :D
Helg sjukt, galet, efter 10 månader så har jag äntligen fått träffa min familj, min kära mor och bror. De är HÄR, Simon ligger bredvid mig och vi snackar musik, precis som vanligt. Mamma är lika underbar som alltid, och hon är så söt när hon försöker prata engelska, det blir lite fel här och där, och det låter som hej-kom-och-hjälp men hon gör sig förstådd. Joakim och Simon har varit lite blyga so far, men det kommer nog.
Jag och pojkarna kom till flygplatsen, och skulle vänta in dem, men det tog inte så lång stund innan jag vände mig om, och där var dem, och det kändes som om det bara hade gått en vecka. Det enda som var annorlunda var att min "lillebror" nu är ett halvt huvud längre än mig, konstig känsla att se upp till han, dock är han lika spinkig som vanligt, hehe. Helt underbart att få krama om dem igen. Familjen betyder mycket, det förstår jag nu.
Det ska bli så kul att visa dem mitt liv, min vardag. Denna veckan blir det DC, sen NY, och sist Orlando, så sjukt awesome!
Nu är jag trött dock, det har varit lite anspänning i och med ankomsten, men nu är de här, och jag har inte kännt mig så här avslappnad på länge.
Jag och pojkarna kom till flygplatsen, och skulle vänta in dem, men det tog inte så lång stund innan jag vände mig om, och där var dem, och det kändes som om det bara hade gått en vecka. Det enda som var annorlunda var att min "lillebror" nu är ett halvt huvud längre än mig, konstig känsla att se upp till han, dock är han lika spinkig som vanligt, hehe. Helt underbart att få krama om dem igen. Familjen betyder mycket, det förstår jag nu.
Det ska bli så kul att visa dem mitt liv, min vardag. Denna veckan blir det DC, sen NY, och sist Orlando, så sjukt awesome!
Nu är jag trött dock, det har varit lite anspänning i och med ankomsten, men nu är de här, och jag har inte kännt mig så här avslappnad på länge.
Jag är så lycklig.
Puss o Kram
Matilda
Matilda
Vilken vecka, så långsam, men ändå så bra
Det har hänt ganska mycket förra veckan, lilla jag har ju faktiskt gått och fyllt 20, känner mig väldigt mycket mer vuxen, eller kanske inte.
På min födelsedag så bjöd min värdamilj med mig på middag, på en supermysig restaurang. Min kära värdpappa tog bilder som en galning, och barnen kunde inte sluta säga grattis. Efter middagen så fick jag cupcakes, med ljus i, så jag fick äntligen höra "make a wish" som man alltid ha hört i filmerna. Ska dock inte avslöja min önskan, då går den inte i uppfyllelse, och det skulle vara förskräckligt!
Sen var det då presenten, det var inte vilken present som helst, ett par diamantörhängen! Shiiiiiiit. Jag liksom, ägare av diamanter, galet är nog det rätta ordet. Jag bara satt där, med öppen mun, och visste inte vad jag skulle säga utom O My God. Kunde inte sluta kolla på dem.
I onsdags så var jag ute med några av mina vänner, åt på cheesecake factory, och jag tog faktiskt en cheesecake, något som jag inte har unnat mig på flera månader. Det blev en cocos med vit choklad, sjukt gott. Fast det bästa var sällskapet, jag hade så roligt, är så glad för mina vänner här, alla är helt underbara! De har gjort mitt år perfekt.
I fredags morse så åkte jag, med typ 200 andra au pairer till Niagarafallen i Kanada. Det är en utav kurserna jag har tagit, tre dagar i klassrummet, i DC, och sen en hel helg i Niagarafallen, ganska chill. Fallen var helt enorma, så imponerande. Det faktum att man kan dricka när man är 19 i Kanade gjorde inte helgen värre direkt. Vi åkte båt precis nedanför fallen, och vi gick så man kunde se fallen bakifrån, om man nu kan säga så, sen blev det utgångar också, så klart. Helgen blev toppen, hade så roligt.
Fast, även om förra veckan var fylld med roligheter så hade den inte kunnat gå långsammare, det faktum att mamma, Simon, och Joakim ska komma imorgon gör det omöjligt för klockan att gå tillräckligt snabbt. Jag längtar så efter att få krama om mamma och bror, 10 månader sen vi sågs sist. Det ska bli kul att se hur mycket längre Simon är, när jag åkte var han lika lång som mig, men nu tror jag att han är huvudet längre. Det är galet vad mycket som kan hända på ett år. Ingen kan ana vad kul allt ska bli, vi ska åka till NY i helgen, sen ska vi till Orlando, och gå på Disneyworld, och allt vad det heter. Så coolt, och jag hade inte velat göra det med någon annan än dem.
Så de kommer imorgon klockan 15.00 (lokal tid), fram tills dess, så kommer sekunder kännas som timmar!
Bilder!
Det ska komma fler bilder från Niagarafallen, men jag måste få de skickat till mig bara :)
Om 16 timmar så har min familj landat, undra om jag kommer kunna sova inatt...
Puss o Kram
Matilda
På min födelsedag så bjöd min värdamilj med mig på middag, på en supermysig restaurang. Min kära värdpappa tog bilder som en galning, och barnen kunde inte sluta säga grattis. Efter middagen så fick jag cupcakes, med ljus i, så jag fick äntligen höra "make a wish" som man alltid ha hört i filmerna. Ska dock inte avslöja min önskan, då går den inte i uppfyllelse, och det skulle vara förskräckligt!
Sen var det då presenten, det var inte vilken present som helst, ett par diamantörhängen! Shiiiiiiit. Jag liksom, ägare av diamanter, galet är nog det rätta ordet. Jag bara satt där, med öppen mun, och visste inte vad jag skulle säga utom O My God. Kunde inte sluta kolla på dem.
I onsdags så var jag ute med några av mina vänner, åt på cheesecake factory, och jag tog faktiskt en cheesecake, något som jag inte har unnat mig på flera månader. Det blev en cocos med vit choklad, sjukt gott. Fast det bästa var sällskapet, jag hade så roligt, är så glad för mina vänner här, alla är helt underbara! De har gjort mitt år perfekt.
I fredags morse så åkte jag, med typ 200 andra au pairer till Niagarafallen i Kanada. Det är en utav kurserna jag har tagit, tre dagar i klassrummet, i DC, och sen en hel helg i Niagarafallen, ganska chill. Fallen var helt enorma, så imponerande. Det faktum att man kan dricka när man är 19 i Kanade gjorde inte helgen värre direkt. Vi åkte båt precis nedanför fallen, och vi gick så man kunde se fallen bakifrån, om man nu kan säga så, sen blev det utgångar också, så klart. Helgen blev toppen, hade så roligt.
Fast, även om förra veckan var fylld med roligheter så hade den inte kunnat gå långsammare, det faktum att mamma, Simon, och Joakim ska komma imorgon gör det omöjligt för klockan att gå tillräckligt snabbt. Jag längtar så efter att få krama om mamma och bror, 10 månader sen vi sågs sist. Det ska bli kul att se hur mycket längre Simon är, när jag åkte var han lika lång som mig, men nu tror jag att han är huvudet längre. Det är galet vad mycket som kan hända på ett år. Ingen kan ana vad kul allt ska bli, vi ska åka till NY i helgen, sen ska vi till Orlando, och gå på Disneyworld, och allt vad det heter. Så coolt, och jag hade inte velat göra det med någon annan än dem.
Så de kommer imorgon klockan 15.00 (lokal tid), fram tills dess, så kommer sekunder kännas som timmar!
Bilder!
Kära Elina köpte väldigt uppskattade saker till mig, tack vännen!
Här har vi äkta vara!
Min andra familj
I Niagarafallen innan båtturen, ja ponchorna kom på köpet ;)
Det ska komma fler bilder från Niagarafallen, men jag måste få de skickat till mig bara :)
Om 16 timmar så har min familj landat, undra om jag kommer kunna sova inatt...
Puss o Kram
Matilda
Visdomsord
Idag är det den 5:e juni, och nej, jag kommer inte skriva om min födelsedag (det kommer antagligen ett inlägg om det senare), men att idag tar de som går sista året på Ingelstadsgymnasiet studenten. Jag kan knappt fatta själv att det är ett år sedan jag tog det. Att det var så kort tid sen man stod där, och grät för att man inte ville springa ut genom de där dörrarna, skiljas från alla elever, och tro det eller ej, men också alla lärare.
Att ta studenten är för de flesta endast glädje, visst några kommer man att sakna i skolan, men inte majoriteten. Man har haft det jobbigt, antagligen gått igenom ett och annat under sina tre år, men man har också kommit närmare till att hitta sig själv. För mig, som gick på Ingelstad var det aningen annorlunda. Det var som att lämna ett ställe som var ens hem, och hade varit för tre år, det fanns några man inte kunde stå ut med, men hallå, de flesta var helt underbara människor. Att bo på en internatskola var nog det bästa valet jag hade kunnat göra, hade så roligt, skulle gärna vilja skriva att det var nog det roligaste jag gjort, men det här året i USA slår det med minsta marginal. Även om Ingelstad också hade sina dåliga dagar, kommer jag inte ens ihåg något negativt alls.
Och när vi hade vår avslutningsmiddag så kom tårarna, för många, och man började inse att de roliga åren var över, inte för att man inte har kul efter studenten, men det är ändå ett litet tecken på att man kanske ska börja växa upp. Många i vårt tjejgäng fick stipendier, och då lipade man ju mer, och sen när man skulle krama om alla goa lärare, som Ingelstad har, så grät både dem och jag.
När det var dags att springa ut, så ville jag inte, hade en klump i magen, mest för att jag inte visste vad som väntade på andra sidan, vem visste vad som skulle hända efter att man sprang ut genom de säkra dörrarna på gymnasiet. Fast innerst inne så kände jag att det var dags, ville göra och se mer.
Studentdagarna var bland de värsta och de bästa i mitt liv. Jag hade riktigt roligt, balen är en av de de bästa i mitt liv, mycket för att man fick se pojkarna i annat än reflexbyxor, men hela studenten var ett väldigt bra avslut på tre väldigt bra år.
Vad händer eter studenten? Många ställer sig den frågan, och har ångest. Jag visste att jag ville åka iväg, hade bestämt mig för länge sedan att jag ville till USA, för jag ville uppleva en annan kultur och få motivationen tillbaka innan jag satta mig i skolbänken igen. Det beslutet har jag inte ångrat en sekund. Att åka till USA var det bästa jag gjort, skulle ha ångrat mig så mycket om jag hade jobbat hemma, eller börjat plugga direkt. Om jag nu, som nybliven 20-åring kan komma med något råd så är det att ta det lugnt, det är inte många som vet vad de ska göra efter studenten, och det är lugnt, man ska inte veta. Tiden efter studenten är till för att hitta sig själv, och finna något som man brinner för. Att sätta sig själv i nya situationer snabbar på den processen, och jag måste säga att jag rekommenderar alla som har någon som helst möjlighet att ut och resa. Ja, det är en kul grej, men man lär sig handskas med nya situationer och människor, vilket är sjukt intressant. Börja inte plugga för att du inte vet något annat som du kan göra, satsa istället på att ha riktigt roligt innan dess, bli reseledare, au pair, eller bara åk till ett annat land och jobba. Då kommer du tillbaka med så mycket mer motivation, och livserfarenhet så då kommer universitetsåren att gå mycket lättare.
Att ta studenten är för de flesta endast glädje, visst några kommer man att sakna i skolan, men inte majoriteten. Man har haft det jobbigt, antagligen gått igenom ett och annat under sina tre år, men man har också kommit närmare till att hitta sig själv. För mig, som gick på Ingelstad var det aningen annorlunda. Det var som att lämna ett ställe som var ens hem, och hade varit för tre år, det fanns några man inte kunde stå ut med, men hallå, de flesta var helt underbara människor. Att bo på en internatskola var nog det bästa valet jag hade kunnat göra, hade så roligt, skulle gärna vilja skriva att det var nog det roligaste jag gjort, men det här året i USA slår det med minsta marginal. Även om Ingelstad också hade sina dåliga dagar, kommer jag inte ens ihåg något negativt alls.
Och när vi hade vår avslutningsmiddag så kom tårarna, för många, och man började inse att de roliga åren var över, inte för att man inte har kul efter studenten, men det är ändå ett litet tecken på att man kanske ska börja växa upp. Många i vårt tjejgäng fick stipendier, och då lipade man ju mer, och sen när man skulle krama om alla goa lärare, som Ingelstad har, så grät både dem och jag.
När det var dags att springa ut, så ville jag inte, hade en klump i magen, mest för att jag inte visste vad som väntade på andra sidan, vem visste vad som skulle hända efter att man sprang ut genom de säkra dörrarna på gymnasiet. Fast innerst inne så kände jag att det var dags, ville göra och se mer.
Studentdagarna var bland de värsta och de bästa i mitt liv. Jag hade riktigt roligt, balen är en av de de bästa i mitt liv, mycket för att man fick se pojkarna i annat än reflexbyxor, men hela studenten var ett väldigt bra avslut på tre väldigt bra år.
Vad händer eter studenten? Många ställer sig den frågan, och har ångest. Jag visste att jag ville åka iväg, hade bestämt mig för länge sedan att jag ville till USA, för jag ville uppleva en annan kultur och få motivationen tillbaka innan jag satta mig i skolbänken igen. Det beslutet har jag inte ångrat en sekund. Att åka till USA var det bästa jag gjort, skulle ha ångrat mig så mycket om jag hade jobbat hemma, eller börjat plugga direkt. Om jag nu, som nybliven 20-åring kan komma med något råd så är det att ta det lugnt, det är inte många som vet vad de ska göra efter studenten, och det är lugnt, man ska inte veta. Tiden efter studenten är till för att hitta sig själv, och finna något som man brinner för. Att sätta sig själv i nya situationer snabbar på den processen, och jag måste säga att jag rekommenderar alla som har någon som helst möjlighet att ut och resa. Ja, det är en kul grej, men man lär sig handskas med nya situationer och människor, vilket är sjukt intressant. Börja inte plugga för att du inte vet något annat som du kan göra, satsa istället på att ha riktigt roligt innan dess, bli reseledare, au pair, eller bara åk till ett annat land och jobba. Då kommer du tillbaka med så mycket mer motivation, och livserfarenhet så då kommer universitetsåren att gå mycket lättare.
Kan ni fatta, ett år sedan, så mycket har förändrats!
Så nu vill jag säga ett stort Grattis till alla årets studenter, framförallt som går ut i Ingelstad.
Puss o Kram
Matilda
Matilda
När Texas kom på besök
Förra helgen var det Memorial weekend i USA, den helgen är till för att hedra alla som har stupit i krig. I praktiken betyder det att man är ledig på måndagen också, vilket jag inte har något emot alls.
På lördagen kom efterlängtade Linn till mig och Elina. Ni som följer min blogg lite vet att hon bor i Texas, jag och Elina var och hälsade på henne i februari tror jag, usch, tiden går ruskigt snabbt! Hon är verkligen en helt underbar människa, och vi tre matchar verkligen, vi skrattade nog åtminstånde var femte minut!
Linn kom lagom till Eurovision, som jag, så klart hade full koll på. Det brukar vara illa när jag är hemma i Sverige, och detta året har det varit värre än vanligt. Kanske för att Sverige faktiskt hade en chans att ta hem det, kanske för att man försöker vara mer svensk här. Som vi alla vet så gick det ganska bra för Sverige, och vi trodde inte själva att det var sant. Jag vet vad jag ska göra 18:e maj 2013 nu, känns bra ;).
För att fira så åkte vi in till Baltimore, som jag aldrig har varit i innan, och käkade och kollade in den snygga hamnen.
På söndagen åkte vi hem till mig, åkte in till Georgetown, som för övrigt är min absoluta favorit del av DC, sån sjukt härlig atmosfär. Där var vi faktiskt inne på svenska ambassaden, som jag inte har varit inne på innan. Dock var det inte så mycket att se, men stackars Elina fick hemlängtan, och hon som ville åka hem innan vi gick in dit. Hon har inte haft det lika bra som jag, inte Linn heller för den delen. Jag är nog en av de få som faktiskt har haft ett perfekt år, som har en sjukt bra familj och vänner som kommer hålla för resten av livet. Det är så synd att en del inte har det så bra som jag, en del har verkligen fått familjer som är helt åt skogen.
Nu känner jag att det är dags att plocka upp de röda tråden, och prata om helgen. Efter Georgetown åkte vi in till centrala DC och hade picknick med andra svenska au pairer precis vid Washington memorial. På måndagen var det den dagen då vi skulle se allt vad DC har ett erbjuda, men vi råkade springa på ett evenemang som pågick vid Vietnam memorial, Barack Obama skulle tala! Gissa om vi stannade till! Så nu kan jag säga att jag har sett, och hört presidenten, ascoolt! Dock var det så ohyggligt varmt, så gissa om Matilda blev röd som en kräfta? Jag har en supersnygg solbränna efter mina shorts, på ena benet, lovar, det är vackert.
Helgen med Linn tog slut för snabbt, och när vi sade hejdå så sade vi "vi ses i Sverige", för det är ju faktiskt bara lite mer än två månader kvar, 10 veckor. Så sjukt att året börjar ta slut, jag vill åka hem, men jag har verkligen ett liv här nu, och det finns så otroligt mycket mer att uppleva. Så det är blandade känslor kan man lugnt säga.
På lördagen kom efterlängtade Linn till mig och Elina. Ni som följer min blogg lite vet att hon bor i Texas, jag och Elina var och hälsade på henne i februari tror jag, usch, tiden går ruskigt snabbt! Hon är verkligen en helt underbar människa, och vi tre matchar verkligen, vi skrattade nog åtminstånde var femte minut!
Linn kom lagom till Eurovision, som jag, så klart hade full koll på. Det brukar vara illa när jag är hemma i Sverige, och detta året har det varit värre än vanligt. Kanske för att Sverige faktiskt hade en chans att ta hem det, kanske för att man försöker vara mer svensk här. Som vi alla vet så gick det ganska bra för Sverige, och vi trodde inte själva att det var sant. Jag vet vad jag ska göra 18:e maj 2013 nu, känns bra ;).
För att fira så åkte vi in till Baltimore, som jag aldrig har varit i innan, och käkade och kollade in den snygga hamnen.
På söndagen åkte vi hem till mig, åkte in till Georgetown, som för övrigt är min absoluta favorit del av DC, sån sjukt härlig atmosfär. Där var vi faktiskt inne på svenska ambassaden, som jag inte har varit inne på innan. Dock var det inte så mycket att se, men stackars Elina fick hemlängtan, och hon som ville åka hem innan vi gick in dit. Hon har inte haft det lika bra som jag, inte Linn heller för den delen. Jag är nog en av de få som faktiskt har haft ett perfekt år, som har en sjukt bra familj och vänner som kommer hålla för resten av livet. Det är så synd att en del inte har det så bra som jag, en del har verkligen fått familjer som är helt åt skogen.
Nu känner jag att det är dags att plocka upp de röda tråden, och prata om helgen. Efter Georgetown åkte vi in till centrala DC och hade picknick med andra svenska au pairer precis vid Washington memorial. På måndagen var det den dagen då vi skulle se allt vad DC har ett erbjuda, men vi råkade springa på ett evenemang som pågick vid Vietnam memorial, Barack Obama skulle tala! Gissa om vi stannade till! Så nu kan jag säga att jag har sett, och hört presidenten, ascoolt! Dock var det så ohyggligt varmt, så gissa om Matilda blev röd som en kräfta? Jag har en supersnygg solbränna efter mina shorts, på ena benet, lovar, det är vackert.
Helgen med Linn tog slut för snabbt, och när vi sade hejdå så sade vi "vi ses i Sverige", för det är ju faktiskt bara lite mer än två månader kvar, 10 veckor. Så sjukt att året börjar ta slut, jag vill åka hem, men jag har verkligen ett liv här nu, och det finns så otroligt mycket mer att uppleva. Så det är blandade känslor kan man lugnt säga.
En superhelg, på alla sätt!
Puss o Kram!
Matilda
MAROON 5
Ja, nu har jag varit off de senaste veckorna, men ska försöka ta igen lite utav det :)
För två veckor sen så var jag och Elina, på konsert, och som ni kanske förstår av titeln så var vi på Maroon 5, med snygga Adam Levine. Men, det var bara en liten del av det storra arrrangemanget, det var nämligen Preaknes, USA:s näst störtsa jockey-lopp. Sen fanns det något som kallades för infield, innanför själva banan, där det var en mini-festival kan man säga. Massa folk, artister och öl då, så klart. Det spelade lite mindre band, som jag och Elina struntade i, vi ville hellre ta del av stämningen, och spara oss för de stora artisterna, Wiz Khalifa och Maroon 5.
Wiz Khalifa är för er som inte vet, en av världens största rappare, med låtar som Black and Yellow, Roll up, On my level och nu senaste Young Wild & Free och Payphone (med Maroon 5). Han var uppe på stora scenen, och han var bra, önskar bara att jag hade lyssnat genom hans låtar mer, för många är väldigt bra.
Sen var det då dags för Maroon 5, vi ställde oss långt fram, ungefär två meter till scenen och väntade, med vad kändes som en hel evighet. Det var väldigt bra väder, för bra, över 30 grader, vilket går vägen om man är i bikini och har lite space. Fast, om man står ihoppackade som i en sardinerburk, och har lite mer kläder på sig, är det inte lika kul. Men lätt värt att svettas en del för Maroon 5.
Tillslut kom de in på scenen, Adam i tjocka svarta glasögon och var snyggare än någonsin. Fatta vad bra de var live! Det lät så bra, och vilken show de gjorde utav det, och körde alla bra låtar. Bästa genomförda låten var nog Wake up Call eller Hands All Over, kan inte bestämma mig. Jag stod där, som ett fån, skrek som en dåre och dreglade som en hund. Jag kunde sjunga med i alla låtar, vilket jag gjorde, högt och fint. När det var dags för She Will be Loved så sjöng hela publiken, det var riktigt stor känsla.
Men hörrni, Adam Levine, seriöst, tror knappt det finns så många snyggare killar än han, alla tatueringar, kroppen och rösten, nepp han är en Gud i mänsklig form helt enkelt.
När de hade spelat klart ville jag inte tro att det var sant, jag stod kvar och ville bara höra mer. Det ENDA som var dåligt var att de inte spelade min favoritlåt Never Gonna Leave this Bed, vilket jag blev sjukt besviken för, men vad gör det, jag hade just sett ett utav de största banden i världen. Tillslut gick vi därifrån, och jag hade ett smile fastklistrat på ansiktet resten av helgen :D
Bilder!
Ojojoj, vad kan täkas slå denna upplevelsen?
Pusso Kram
Matilda
För två veckor sen så var jag och Elina, på konsert, och som ni kanske förstår av titeln så var vi på Maroon 5, med snygga Adam Levine. Men, det var bara en liten del av det storra arrrangemanget, det var nämligen Preaknes, USA:s näst störtsa jockey-lopp. Sen fanns det något som kallades för infield, innanför själva banan, där det var en mini-festival kan man säga. Massa folk, artister och öl då, så klart. Det spelade lite mindre band, som jag och Elina struntade i, vi ville hellre ta del av stämningen, och spara oss för de stora artisterna, Wiz Khalifa och Maroon 5.
Wiz Khalifa är för er som inte vet, en av världens största rappare, med låtar som Black and Yellow, Roll up, On my level och nu senaste Young Wild & Free och Payphone (med Maroon 5). Han var uppe på stora scenen, och han var bra, önskar bara att jag hade lyssnat genom hans låtar mer, för många är väldigt bra.
Sen var det då dags för Maroon 5, vi ställde oss långt fram, ungefär två meter till scenen och väntade, med vad kändes som en hel evighet. Det var väldigt bra väder, för bra, över 30 grader, vilket går vägen om man är i bikini och har lite space. Fast, om man står ihoppackade som i en sardinerburk, och har lite mer kläder på sig, är det inte lika kul. Men lätt värt att svettas en del för Maroon 5.
Tillslut kom de in på scenen, Adam i tjocka svarta glasögon och var snyggare än någonsin. Fatta vad bra de var live! Det lät så bra, och vilken show de gjorde utav det, och körde alla bra låtar. Bästa genomförda låten var nog Wake up Call eller Hands All Over, kan inte bestämma mig. Jag stod där, som ett fån, skrek som en dåre och dreglade som en hund. Jag kunde sjunga med i alla låtar, vilket jag gjorde, högt och fint. När det var dags för She Will be Loved så sjöng hela publiken, det var riktigt stor känsla.
Men hörrni, Adam Levine, seriöst, tror knappt det finns så många snyggare killar än han, alla tatueringar, kroppen och rösten, nepp han är en Gud i mänsklig form helt enkelt.
När de hade spelat klart ville jag inte tro att det var sant, jag stod kvar och ville bara höra mer. Det ENDA som var dåligt var att de inte spelade min favoritlåt Never Gonna Leave this Bed, vilket jag blev sjukt besviken för, men vad gör det, jag hade just sett ett utav de största banden i världen. Tillslut gick vi därifrån, och jag hade ett smile fastklistrat på ansiktet resten av helgen :D
Bilder!
Ojojoj, vad kan täkas slå denna upplevelsen?
Pusso Kram
Matilda
Intensiv helg med många nya möten :)
Hela den här helgen har jag varit på weekend class, eller helg kurs, som jag tror är det bästa sättet att översätta det. Elina och Oliva kom till mig på fredagseftermiddagen och vi åkte in till DC. För det var ju så att denna kurs skulle pågå hela helgen, fredag till söndag och handla om DC, historia, politik, och så skulle vi få besöka många ställen i downtown också.
Det var mycket folk, alla au pairer, och 90% tjejer, som vanligt, och antagligen 70% av dem var tyskar, också extremt vanligt. Vi hade en internationell middag där man ska få ta med sig någon slags maträtt/dessert som kommer från sitt hemland. Jag gjorde kladdkaka, och jag tror att folk tyckte att den var god, för innan jag hann komma fram till den var den redan barskrapad :P.
Första dagen var det mycket diskussioner, vi hade en amerikansk panel, med unga College studenter som svarade på våra frågor om USA, tex vad de tycker om sjukvården, utbildning, universitetslivet, och vad de har för förutfattade meningar om europeer. Det var en fråga som löd om de var stolta över krigen i Irak och Afganistan, två svarade att det kanske hade gått att göra på ett annat sätt, men det var en som sade "det är klart att krigen kanske inte var nödvändiga alla gånger, men jag tror på vår regering, och om de tror att det är bäst för landet, så stöttar jag dem. Det är nog så att de håller undan information som inte allmänheten ska få ta del av, så de har säkert sina annledningar". Hmm, ja, det kanske är sant att de vet mer än vad allmänheten gör, men ska man verkligen lita så mycket på sin regering att man tror och tycker att allt de gör är rätt? De gör väl misstag som vilken annan regering i världen, och då är det inte tyst på folket.
Vi hade klass till klockan 10 på kvällen, så det var bara att åka hem, sova, stiga upp klockan 6, och åka till lördags lektionerna. Även om alla var väldigt trötta så tyckte jag att det var en väldigt intressant dag, mycket prat om hur USA styrs, politik, och historia, det är verkligen mina ämnen, älskar det. Jag har saknat att ha en sån bra lärare som får alla elever att engagera sig, och diskutera mycket, det var faktiskt kul att vara i klassrummet :). Efter halva dagen så åkte vi till Library of Congress, och till the Capitol där vi fick en guidad tur, och fatta vilken byggnad det är! Kupolen är 555 feet hög, lite drygt 170 meter, och en massa konst och statyer, det är väldigt maffigt och imponerande!
Vi slutade dagen i klassrummet vid halv 8, men tro mig att det var ingen som ville hitta på något alls, vi var alla helt totalt slutkörda. Söndagen bjöd på båttur på Potomac River, och att man skulle upptäcka DC på egen hand, och göra lite uppgifter. Jag kom i en skitkul grupp med människor som jag börjat prata med under lektionerna. Vi hade väldigt roligt, även om vi som sagt var sjukt slut. Det var många nya ansikten och möten som jag har fått under helgen, och det finns så mycket människor som är väldigt roliga, och sjukt härliga. Vi hade två från South Africa (och nej, de var inte svarta..), en finne, dansk, tyskar, svenskar, holländska, ja, en sjukt kul blandning i vår klass av olika kulturer och traditioner. Det tog vi också upp en del om under kursens gång. I alla fall slutade vi klockan 17 idag, och nu har jag inte så mycket mer energi än att sitta och blogga.
Bilder!
Inne i the Capitol, ser ni George Washington som stirrar ner?
Trötta, men nöjda svenskar
Coola Bolette på vår båt cruise
Pentagon
Utsikt från The Old Post Office Pavilion
Sjukt kul helg, jag hoppas att vi alla kan ses igen!
Puss o Kram!
Matilda
Det var mycket folk, alla au pairer, och 90% tjejer, som vanligt, och antagligen 70% av dem var tyskar, också extremt vanligt. Vi hade en internationell middag där man ska få ta med sig någon slags maträtt/dessert som kommer från sitt hemland. Jag gjorde kladdkaka, och jag tror att folk tyckte att den var god, för innan jag hann komma fram till den var den redan barskrapad :P.
Första dagen var det mycket diskussioner, vi hade en amerikansk panel, med unga College studenter som svarade på våra frågor om USA, tex vad de tycker om sjukvården, utbildning, universitetslivet, och vad de har för förutfattade meningar om europeer. Det var en fråga som löd om de var stolta över krigen i Irak och Afganistan, två svarade att det kanske hade gått att göra på ett annat sätt, men det var en som sade "det är klart att krigen kanske inte var nödvändiga alla gånger, men jag tror på vår regering, och om de tror att det är bäst för landet, så stöttar jag dem. Det är nog så att de håller undan information som inte allmänheten ska få ta del av, så de har säkert sina annledningar". Hmm, ja, det kanske är sant att de vet mer än vad allmänheten gör, men ska man verkligen lita så mycket på sin regering att man tror och tycker att allt de gör är rätt? De gör väl misstag som vilken annan regering i världen, och då är det inte tyst på folket.
Vi hade klass till klockan 10 på kvällen, så det var bara att åka hem, sova, stiga upp klockan 6, och åka till lördags lektionerna. Även om alla var väldigt trötta så tyckte jag att det var en väldigt intressant dag, mycket prat om hur USA styrs, politik, och historia, det är verkligen mina ämnen, älskar det. Jag har saknat att ha en sån bra lärare som får alla elever att engagera sig, och diskutera mycket, det var faktiskt kul att vara i klassrummet :). Efter halva dagen så åkte vi till Library of Congress, och till the Capitol där vi fick en guidad tur, och fatta vilken byggnad det är! Kupolen är 555 feet hög, lite drygt 170 meter, och en massa konst och statyer, det är väldigt maffigt och imponerande!
Vi slutade dagen i klassrummet vid halv 8, men tro mig att det var ingen som ville hitta på något alls, vi var alla helt totalt slutkörda. Söndagen bjöd på båttur på Potomac River, och att man skulle upptäcka DC på egen hand, och göra lite uppgifter. Jag kom i en skitkul grupp med människor som jag börjat prata med under lektionerna. Vi hade väldigt roligt, även om vi som sagt var sjukt slut. Det var många nya ansikten och möten som jag har fått under helgen, och det finns så mycket människor som är väldigt roliga, och sjukt härliga. Vi hade två från South Africa (och nej, de var inte svarta..), en finne, dansk, tyskar, svenskar, holländska, ja, en sjukt kul blandning i vår klass av olika kulturer och traditioner. Det tog vi också upp en del om under kursens gång. I alla fall slutade vi klockan 17 idag, och nu har jag inte så mycket mer energi än att sitta och blogga.
Bilder!
Inne i the Capitol, ser ni George Washington som stirrar ner?
Trötta, men nöjda svenskar
Coola Bolette på vår båt cruise
Pentagon
Utsikt från The Old Post Office Pavilion
Sjukt kul helg, jag hoppas att vi alla kan ses igen!
Puss o Kram!
Matilda
