första dagen på sportlovet....
det är måndag, första dagen på sprtlovet, och jag önskar att jag skulle vara i skolan, på internatet och träffa alla härliga människor. fast jag skulle helst vilja slippa vissa, det är några som anser att en sak endast är mitt fel, när jag egentligen inte har något med det att göra, jag blir så trött, bara för att de misslyckas, behöver det inte gå ut över mig! det börjar bli dålig stämning, och jag önskar av hela mitt hjärta att det går tillbaka till vad det brukade vara, för då var stämningen på topp och alla tyckte om alla. men även om allt detta har hänt vill jag ändå tillbaka till Ingelstad, för där är mitt första hem just nu, även om jag har ett liv här hemma också....
Min Räddning detta sportlov är OS, älskar det! Vilken härlig stämning! Tycker om att få känna sig patriotisk, och verkligen heja på sitt land, det är egentligen under dessa sammanhang som svenska folket kommer tillsammans och vill samma sak, och det är inte ofta som vi svenskar tycker lika...
Många trodde att detta skulle bli damernas OS, eftersom många fler damer än herrar har lyckats under säsongen på tävlingar och i världscuppen för Sveriges del. Det som håller på att hända är nästan tvärt om, för det har inte alls gått bra för Helena Jonsson, A-K olofsson, och endast en medalj kommer ifrån längdskidåkningen fårn damerna. Anja persson har det snackats mycket om, vilken revanch! att falla så i ett störtlopp och sedan vinna brons i kommbinationen, hennes vilja och envishet är väldigt sällsynt. Många skulle ha gett upp, och hon var blåslagen och jag tror inte att det inte kändes någonting under loppet, jag tror hon hade jätteont. det enda som var i hennes huvud var medalj, och visa alla att hon inte var uträknad. Det är sådana som Anja jag ser starkt upp till. herrarna däremot har inte lyckats, det är inte många som man har hört mycket om under denna säsongen, men så blir det dubbelmedalj i OO, Marcus Hellner och Johan olsson, hjälp vad spännande, och det var så skönt att se Södergren bli så glad för en tiondeplats. Det var kanske inte det han blev så glad för, utan han var glad för att han hjälpte olsson och hellner till medalj, och om man blir glad för det, så vet man vilken lagkänsla det finns. Jag glömde nästan Ferry, blev så glad för hans guld, grymt kul. hälften av alla hitills m vunna medaljer kommer ifån herrarna, jag själv trodde nog att de kanske skulle ta två. Jag tror inte heller att de har vunnit sina sista, stafetterna är kvar, och om vi har tur vinner även hokeyn en medalj, även om jag tror att de är något överskattade.
Hur kommer det sig då att herrarna har lyckats bättre? Innan OS trodde i alla fall jag att helena skulle ta tre medaljer bara hon, och även om hon inte har erkänt, så känner hon sig pressad och det kan man förstå. att vinna jerringprsiet visar att hon har tagit en plats i svenska folkets hjärtan och att vi tror på henne. hon tänker att hon måste prestera, och det är då det går som det har gått för henne. igår var det den sista inviduella grenen för hennes del, och det var ändå skönt för henne att stående skyttet funkade. men ändå fick hon ingen topplacering och kommentatorerna sade det här stärker hennes självförtroende, men hur kan man vara glad när man vet att man klan tio gånger bättre? klart hon är besviken och är helt nere. Kommer hon ta igen sig till stafetten? tveksamt, men jag håller tummarna för henne, för hon förtjänar en medalj. Herrarna har inte haft alls lika myclket press så så har dem kunnat fokusera mer på tävlingarna, och det visar sig resultatsmässigt.
Japp, OS räddar mig ifrån ett uttråkat sportlov. hur många medaljer jag tror det blir totalt är svårt att säga, men jag hoppas på 10. önskar verkligen all lycka för alla svenska deltagare som inte har gjort sitt än, speciellt Helena Jonsson.
Puss och Kram
Matilda
Min Räddning detta sportlov är OS, älskar det! Vilken härlig stämning! Tycker om att få känna sig patriotisk, och verkligen heja på sitt land, det är egentligen under dessa sammanhang som svenska folket kommer tillsammans och vill samma sak, och det är inte ofta som vi svenskar tycker lika...
Många trodde att detta skulle bli damernas OS, eftersom många fler damer än herrar har lyckats under säsongen på tävlingar och i världscuppen för Sveriges del. Det som håller på att hända är nästan tvärt om, för det har inte alls gått bra för Helena Jonsson, A-K olofsson, och endast en medalj kommer ifrån längdskidåkningen fårn damerna. Anja persson har det snackats mycket om, vilken revanch! att falla så i ett störtlopp och sedan vinna brons i kommbinationen, hennes vilja och envishet är väldigt sällsynt. Många skulle ha gett upp, och hon var blåslagen och jag tror inte att det inte kändes någonting under loppet, jag tror hon hade jätteont. det enda som var i hennes huvud var medalj, och visa alla att hon inte var uträknad. Det är sådana som Anja jag ser starkt upp till. herrarna däremot har inte lyckats, det är inte många som man har hört mycket om under denna säsongen, men så blir det dubbelmedalj i OO, Marcus Hellner och Johan olsson, hjälp vad spännande, och det var så skönt att se Södergren bli så glad för en tiondeplats. Det var kanske inte det han blev så glad för, utan han var glad för att han hjälpte olsson och hellner till medalj, och om man blir glad för det, så vet man vilken lagkänsla det finns. Jag glömde nästan Ferry, blev så glad för hans guld, grymt kul. hälften av alla hitills m vunna medaljer kommer ifån herrarna, jag själv trodde nog att de kanske skulle ta två. Jag tror inte heller att de har vunnit sina sista, stafetterna är kvar, och om vi har tur vinner även hokeyn en medalj, även om jag tror att de är något överskattade.
Hur kommer det sig då att herrarna har lyckats bättre? Innan OS trodde i alla fall jag att helena skulle ta tre medaljer bara hon, och även om hon inte har erkänt, så känner hon sig pressad och det kan man förstå. att vinna jerringprsiet visar att hon har tagit en plats i svenska folkets hjärtan och att vi tror på henne. hon tänker att hon måste prestera, och det är då det går som det har gått för henne. igår var det den sista inviduella grenen för hennes del, och det var ändå skönt för henne att stående skyttet funkade. men ändå fick hon ingen topplacering och kommentatorerna sade det här stärker hennes självförtroende, men hur kan man vara glad när man vet att man klan tio gånger bättre? klart hon är besviken och är helt nere. Kommer hon ta igen sig till stafetten? tveksamt, men jag håller tummarna för henne, för hon förtjänar en medalj. Herrarna har inte haft alls lika myclket press så så har dem kunnat fokusera mer på tävlingarna, och det visar sig resultatsmässigt.
Japp, OS räddar mig ifrån ett uttråkat sportlov. hur många medaljer jag tror det blir totalt är svårt att säga, men jag hoppas på 10. önskar verkligen all lycka för alla svenska deltagare som inte har gjort sitt än, speciellt Helena Jonsson.
Puss och Kram
Matilda
