This is actually happening :D
Hjälp typ, jag är så nervös! Jag skickade in min ansökan till au-pair programmet för två veckor sedan, och för en vecka sen, hade jag redan blivit matchad med min första familj! Helt galet, det ska inte gå så snabbt. Då började jag vakta telefonen, för att om man blir matchad så kan familjen ringa en bara dagar efterråt. Inget hände och jag började ge upp hoppet, men i fredags hade jag fått ett mejl från mamman. Hon skrev att de var intresserade av mig och ville veta mera, då blev jag så glad att jag började hoppa, bokstavligt talat!
Inte nog med det, denna familj verkar riktigt bra också :). Tre pojkar, bor i en förort till Washington, vilket är precis det området jag vill till, och mamman verkar vara supertrevlig! Det är första matchningen, och det känns redan så bra, det ska inte gå så lätt :P.
-
Så de kommer ringa mig imorgon eller på onsdag, och det kommer nog inte bli kul. Jag har inte pratat engelska på ett år, så inget som kommer ut ur min mun låter som det ska. Tänk om de inte förstår vad jag säger?
Däremot, tänk om det går jättebra och jag tillslut väljer denna familjen, då är jag väldigt mycket närmare USA :D. Det känns surrealistiskt, jag har drömt om detta så länge nu, jag måste nypa mig för att förstå att det är sant, jag ska dit liksom, lilla jag.
-
Nu måste jag börja tänka på vad jag ska säga och fråga dem, kommer säkert vara så nervös att jag glömmer hälften. Jag ska tänka positivt, det kommer att gå bra, men det hjälper inte min nervositet...
-
Jag ska försöka slappna av imorogon, de kommer inte att ringa förren mellan 6 och 9 på kvällen, men jag lär ändå gå runt som en dödsdömd...
-
Ni får ursäkta min allmäna förvirring, men var tvungen att skriva av mig :P Jag kommer nog inte att vara kontaktbar de närmast dagarna, kommer att ha mina tankar på annat håll.
Men fatta vad detta är coolt ändå :D!
-
Puss o Kram
Matilda
