Styrka & Strid

De sade att de förstod, och jag förklarade att det inte handlade om dem, det handlar om mig och om vad jag vill göra med mitt liv. Deras humör sjönk och de började säga hur tur de har haft med mig, att de undrar var deras dotter är när jag inte är hemma, och hur otroligt mogen jag är för min ålder. Tro mig, de komplimangerna gjorde så ont, kanske för att jag känner lika starkt för dem, och att jag vet att jag ska lämna dem, och jag kommer att sakna dem i massor!
Tom sade att han ska lämna mig ifred, att han bara ska försöka övertala mig en gång om dagen nu ^^. Försökte att säga till honom att detta är inget snabbt beslut, jag har ju tänkt på det i över en månad, men han ville ändå försöka övertala mig mer. Han kommer nog inte att inse att jag faktiskt har bestämt mig, jag kommer inte ändra mig.
Krista sade att vi verkligen måste hålla kontakten, hon kan inte tänka sig att förlora allt det vi har haft gemensamt under detta året.

Så gråten var inte långt borta när jag gick ner till mitt rum från dem. Fast hur tufft det än var, och kommer att bli så kände jag mest en stor lättnad. Det blev inga ångerkänslor, även om jag letade efter dem. Jag vet nu att jag gör helt rätt beslut.