Kalla fötter
Är hemma i Småland hos familjen, och det finns absolut inget som kan beskriva den känslan jag får när jag får komma hemhem. Jag andas in den rena och friska luften, och jag känner hur hela kroppen slappnar av. Är det inte lite märkligt, framför allt med tanke på hur bra jag trivs i Linköping, för det ser jag som mitt primära hem nu, borde jag inte slappna av mer där?
I alla fall har jag hittills umgåtts en del med familjen, igår såg jag bror min spela match, och hälsade på släkten i Jönköping. Idag har familjen varit iväg och handlat i Värnamo, och bara myst. Hur härligt hade det inte varit att faktiskt umgås en hel sommar? Få mammas mat, åka till Öland med syster, och prata musik och träna med bror?
Ikväll så träffade jag tjejerna, jag har många gäng från olika områden, men detta är mitt bas-gäng. Många av dem har jag gått tillsammans med från lekis till 9:an. Vi känner varandra innan och utan, man behöver inte anstränga sig alls, spelar liksom ingen roll hur lång tid vi varit ifrån varandra. Det roliga är att även om vi alla gick skilda håll under gymnasiet har vi lyckats hålla kontakten, och träffas, jag träffar dem så fort jag är hemma. Antagligen, och förhoppningsvis kommer jag se dessa underbara tjejer livet ut.
När vi satt där insåg jag hur mycket jag missar i deras liv när jag bor i linkan, många gånger är jag helt lost. Hur kul skulle det inte vara, att ha en hel sommar tillsammans med alla dem igen, precis som förr?
Gjorde jag verkligen rätt som valde att åka? Är inte relationen med familj och vänner viktigare? Måste jag välja?
Jag tror någonstans att jag inte behöver det. Vad jag än gör, så vet jag att min familj alltid kommer finnas där, för all del har de knappast något val. Mitt bas-gäng hoppas jag också kommer finnas där, i fall de inte blir trötta på mig som bara är ute och reser. Jag vet att jag måste vårda den vänskap vi har, det vore verkligen hemskt om jag helt bröt upp, med någon av dem.
Idag fick jag ändå lite kalla fötter, men inser att jag måste åka för min skull, för att jag vill. Och varför inte åka? Jag är snart 21, och inget som binder mig kvar här, dessutom är jag bara borta 2 månader denna gången.
Nej, detta ska nog gå bra!!
Puss o Kram
Matilda
